f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 148 Sunt Förnuft betecknades i november 1938 förslaget om ytterligare en utredning rörande fångvårdsorganisationens ordnande som förvånande. I inlägget underströks att fångvården främst var i behov av stabilitet, och att det var oacceptabelt att tillsätta flera utredningar, särskilt som flera nya kriminalpolitiska reformer befann sig i vardande. Skribenten åsyftade med detta bland annat lagen om ungdomsfängelse, internering och förvaring samt andra lagar under utredning som de om villkorlig dom och villkorlig frigivning liksom den omdiskuterade lösdriverilagen. Därutöver ifrågasattes ihopkopplandet av straffrätten med anstaltsväsendets ordnande. Kritiken riktade sig mot justitieministern K GWestman men även mot Karl Schlyter personligen, som härigenom kunde “säkra ett mångårigt utredningsuppdrag”.500 Lundstedts invändningar mot fångvårdsreformens individualpreventiva inriktning fortsatte under 1940-talet. De straffteoretiska stridigheterna framgår även av riksdagsdebatten, präglad av att Uppsalaskolans representanter intog en kylig inställning till reformen.501 Så sent som den7december 1945fanns ett inlägg i tidningen Dagen som handlade om Lundstedts invändningar i riksdagens andra kammare mot reformen:“Strafflagens funktion är [att] förhindra brott. Människor som drabbas av straff får ej brytas ner, säger justitieministern”. Justitieminister Karl Schlyters omskrivna tal “Avfolka fängelserna” fick avgörande kriminalpolitisk betydelse.Talet, som han höll på Auditorium i Stockholm den 5 december 1934, utgjorde ett offentligt avstamp för 1945 års fångvårdsreform. Då Schlyter talade om att avfolka fängelserna var det först och främst bötesfångarna han åsyftade, eftersom de utgjorde 500 RA, SLB, 33:8. Sunt Förnuft, ett tidningsorgan för Skattebetalarnas förening, publicerade artikeln Blir fångvårdsanstalternas rationaliseringsfråga aldrig löst? i november 1938, s. 311. 501 Den straffteoretiska diskussionen fortsatte och även efter sin död fortsatteThyrén att engagera omgivningen. I SvJTår 1939 En straffrättslig principundersökning, s. 209, 223 hävdade Axel Hägerström att straff var berättigat när brottslingen bryter mot statliga bud. I fall där brottslingen bryter mot dessa bud reducerar han lagarnas auktoritet och måste då sona brottet som ett slags “social skadeersättning”. Brottslingen var skyldig, det vill säga förtjänt av straffet, enligt imperativteorin som Hägerström menade vara nära knuten till teorin om en rättvis vedergällning. 5.3.3 Schlyters upprop att “Avfolka fängelserna!” 5.3.3.1 Brandtalet på Auditorium
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=