RB 68

de l i i 139 Schlyter var reformpolitiker och tillhörde de ledande inom socialdemokratin, där han i hög grad medverkade till att föra upp socialpolitiken på riksdagsnivå under 1930-talet.457 Han strävade efter att göra fängelsestraffet meningsfullt och menade att en viktig del av arbetet var differentiering av exempelvis kriminella ungdomar, sinnessjuka och alkoholister. Det arbetet skedde framför allt i hans roll som dynamisk ordförande iSLB. Schlyters kriminalpolitiska ambition innefattade radikala lösningar, medan hans straffteoretiska hemvist är omdiskuterad. Strahl hävdade att Schlyter inte officiellt var hemmahörande i en uttalad teoretisk skolbildning utan att han styrdes av sakkunskap från det praktiska yrkeslivet.458 Sundell menade att Schlyter personligen inte ville bli placerad i något teoretiskt fack, eftersom han betraktade teori som hämsko på utvecklingen.459 Han var tidigt inspirerad av den italienska positiva skolbildningen, vilket även framgår av hans anteckningar där han anförde att hans synpunkter i delar byggde på Enrico Ferri och den positiva skolan.460 Under den senare delen av Schlyters verksamhetsperiod är hans arbete i högre utsträckning präglad av den individualpreventiva behandlingstanken genom den sociologiska straffrättsskolan, inte minst eftersom han vid denna tidpunkt tog avstånd från Uppsalaskolans mer allmänpreventiva inriktning. Olof Kinberg (1873-1960) disputerade 1908 och fick professors namn 1921. Kinberg blev banbrytare, med internationell ryktbarhet, främst inom de då unga vetenskaperna social- och kriminalpsykiatri. Åtskilliga av hans publikationer var avfattade i nära samverkan med kriminalpolitiska uppdrag, och Kinberg fäste ofta vikt vid reformförslag. Kinberg var verksam som praktiserande läkare med uttalad ambition att genomdriva förbättringar inom psykiatrin. Hösten 1908 tillträdde han en överläkartjänst vid Stockholms stads provisoriska sinnessjukhus och Långbro 457 Sundell hävdade: “De stora teoretiska perspektiven vare sig inom politiken eller inom straffrätt och påföljd[s]system var inte hans [Schlyters] bord.” Sundell, 1998, s. 41. 458 Strahl, 1967, s. 51. 459 Sundell, 1998, s. 217, 266-267. Exemplifierat genom polemiken mellan Lundstedt och Kinberg. 460 Petersson Hjelm, 2001, s. 145 ff. Sundell, 1998, s. 70. RASchlyters arkiv volym8, i brev från Schlyter tillThorsten Sellin1957-08-13, jämte auktoriteter som JohanThyrén och Olof Kinberg. Se även Strahl, 1949, s. 322 f. Strahl riktade kritik mot Ferri och den positiva skolan. En brevkorrespondens Sundell följer upp. 1998, s. 215. 5.2.2 Olof Kinberg

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=