de l i 115 het,med föreskrifter att följa under återstående del av strafftiden.374 Individualpreventiva föresatser låg även bakom lagstiftningarna år 1902, dels beträffande uppfostring av vanartade barn, dels om tvångsuppfostran.375 Riktlinjerna för verkställigheten var reglerade i 1910 års FSt. Bestämmelser som rörde fångarnas behandling eller andra administrativa spörsmål reglerades främst i instruktioner, ordningsföreskrifter och cirkulär.376 Den rigorösa detaljstyrningen av anstaltslivets enskildheter var framträdande men regleringen skedde inte i lagform eftersom de förvaltande myndigheterna hade viss frihet att utfärda kompletterande bestämmelser och själva besluta i behandlingsärenden.Det var anledningen till att verkställighetens utformning inte var reglerad i lag, utan i stället utfärdades kontinuerligt i kompletterande anvisningar. I de efterföljande två avsnitten upptas disciplinstraff och progressivsystemet, eftersom de karaktäriserar perioden. Verkställighet av straffarbete omgärdades i högre omfattning än fängelsestraffet av beskurna rättigheter och skyddslöshet mot fysiska disciplinstraff. Den disciplinära bestraffningen kunde bestå i förlust av sysselsättning, hårt nattläger och mörkt enrum. Insättande i mörkt enrum kunde också ske som straffskärpning. De två sistnämnda disciplinåtgärderna var affliktiva straff.Vidare kunde straffarbetsfångar dömas till prygelstraff även om denna åtgärd tillämpades restriktivt på 1900-talet.De tillrättavisningsregler som i övrigt förekom inom fångvården utgjordes av lokala föreskrifter och sedvänja. De disciplinära åtgärderna var i huvudsak reglerade i 51 § FSt. Fångar som brutit mot reglementet kunde ådömas förlust av sysselsättning under högst 30 dagar. Det förekom även disciplinära former som innebar rent kroppsliga ingrepp.Hårt nattläger utdelades, liksom inneslutning i mörkt enrum upp till åtta dagar. Dessa disciplinåtgärder verkställdes även i förening med varandra.377 Kosthållningen var minimal under verkställandet av disciplinstraff, detta beaktat straffångarnas i övrigt påvra kost. Dess374 Strahl framhöll (1967 s. 45) tre avgörande drivkrafter bakom villkorlig frigivning; övergång efter avtjänat straff, avkortat straff för dem som inte riskerade återfall och motivationshöjande för fångar som skötte sig i fängelset. 375 Kumlien, 1994. Strahl, 1967, s. 44. 376 1910 års instruktioner för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten 50 § förordades gälla, i administrativ väg och i tillämpliga delar, på gemensamhetsfångar. 377 Åtgärderna kvarstod till reformen 1945 men tillämpades sällan. 4.6.1.2 Disciplinstraffen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=