RB 68

f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 112 arbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum”, eftersom cellstraffet hade dragits till sin spets i lagstiftningen genom att avdrag från strafftiden bortföll och straffet skulle avtjänas i enrum under hela verkställigheten såvida strafftiden inte översteg tre år.370 Det kan konstateras att cellsystemet hade fått kraftigt genomslag vid utformningen av anstaltsväsendet, då anstalter över hela landet hade cellkonstruktionen som förebild. Cellfängelserna var inspirerade av Philadelphiamodellen med dess balkongutförande och exteriören hade utformats i samma arkitektoniska tradition som under mitten av föregående sekel. Indelningen i fängelsestraff och straffarbete kvarstod i 1906 års VL. En principiellt viktig fråga var om arbete, mot bakgrund av de skilda motiv som förekom för fängelse- och straffarbete, utgjorde ett straff eller om det var en del av behandlingen.Arbetsplikten hade gällt enbart straffarbetsfångar, men i och med införandet av VL skulle även fängelsefångar tilldelas eller skaffa sig arbete.Arbetsplikten motiverades dock inte som en skyldighet utan som en förmån för att minska ledan under verkställigheten. Regelverk och motiv förändrade arbetets roll, och en positiv bild gavs generellt av sysselsättning under frihetsstraffets avtjänande. Däremot hade arbete som ett utslag av fysisk bestraffning utmönstrats. Nyttan av sysselsättning motiverades utifrån faktorer som bidrog till att lindra isoleringen och forma de intagna i överensstämmelse med samhällets krav på medborgarna. Flitpengar utbetalades till straffarbetsfångar i form av symboliska arbetspremier, medan fängelsefångar hade möjlighet att förfoga över inkomsten och bestämma över arbetsuppgiften. Arbete blev härigenom uttalat det viktigaste ledet i fångarnas behandling. Tillgången till arbetsuppgifter var ibland knapp på fängelserna. Regeringen ålade därför delar av statsförvaltningen, bl.a. armén, Statens järnvägar, postverket och telegrafverket, att anlita fångvården för att tillverka persedlar hösten1904. Följande höst ålades hela statsförvaltningen ånyo, enligt Kungl. brev, att anlita fångvården som arbetskraft.371 Fångbehandlingen var inte uttryckligen reglerad iVL. De första årtiondena av 1900-talet gavs ett obetydligt utrymme för individorienterad behandling vid straffets avtjänande. Cellstraffet som system gav även begränsade möjligheter till individuella hänsynstaganden.Differentiering av de intagna fanns upptagen i 1906 års VLoch systemet lade en grund för klassificering av fångklientelet utifrån brottsprofil, strafftid och i övrigt 370 I kraft 1 januari 1907. 371 Jfr Kungl. Brev, 20 juni 1913 och 28 maj 1926. Göransson, 1955, s. 372.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=