RB 68

betsfångar som var ådömda straffarbete upp till två år. De centrala straffanstalterna, 1885omdöpta till centralfängelser, förvarade straffarbetsfångar med längre strafftid. Den tredje kategorin utgjordes av försvarslösa som var dömda till allmänt arbete vid arbetsanstalterna. Trenden mot ökad användning av cellmodellen var tydlig. I en motion av Gustaf Adolf Almqvist förespråkades förlängd strafftid och långtgående användning av ensamcell. Den tidigare inslagna linjen med vidareutveckling av cellfängelset fortsatte även åren runt sekelskiftet och även i 1890 års strafflagsrevision sköts frågorna om straffverkställigheten på framtiden.364 I Kungl. förordning 1892 hade regeringen uttryckligen deklarerat som målsättning att eftersträva straffverkställighet i enrum.365 När verkställighetslagen infördes kunde cellvistelse upp till fyra år bli en realitet för de långtidsdöma fångarna.Det kom dock alarmerande rapporter om cellstraffets negativa verkningar på de intagna som följd av den långa tiden i isolering.366 Den uppbyggande effekten var svår att påvisa, och resultatet visade i stället en destruktiv effekt på de intagna, som yttrade sig i psykiska svårigheter. Präster och lärare framhöll att de inte hann besöka de intagna ens i ringa utsträckning. I Sverige påbörjades på 1890-talet försöksverksamhet med särskilt rekryterade fängelsebesökare enligt engelsk förebild. Denna verksamhet reglerades av FVS1893för besök hos intagna på Långholmen.367 Samtalen skulle röra strikt religiösa ämnen eller andra sedliga samspråk. Försöksverksamheten vidgades senare till några landsortsanstalter.Verksamheten avtog efter hand och omtalades inte längre i FVS årsberättelser från 1920-talet. Det berodde sannolikt på att restriktionerna kring cellstraffen uppmjukades under denna period. 364 Häthén, 1990, s 218 f. 365 KF, 1892, angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum. Samling af författningar och föreskrifter rörande svenska fångvården. Utg. J.H. Nilsson, Sthlm 1892. Sveriges rikes strafflagar jämte hithörande författningar och stadganden som utkommit till den 14 oktober 1892 jämte en rättshistorisk inledning, Lund 1892. 366 Utan framgång förde fångvårdens representanter fram behovet av minskad isolering till Kungl. Maj:t redan 1890. 367 Fängelsebesökare. SvJT1941Göransson, s.849. Hjälpverksamhet för fångar hade dessförinnan utövats av Centralföreningen till stöd för frigivna från år 1879. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 110

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=