detta kapitel upp gåvorna i gåvor med uttalad reciprocitet och gåvor utan uttalat krav på gengåva. Jag prövar ävenWebers definition enligt vilken bara vissa typer av gåvor uttrycker en marknadsrelation: de som bland annat fyller kraven på oberoende värdering, samma kostnad för alla som vill ha en viss gengåva eller tjänst, rimlig statusbalans mellan givare och mottagare samt rimlig överensstämmelse mellan gåvan och motprestationen. Under medeltiden klarar sig inte kloster utan gåvor; kvinnor klarar sig inte utan gåvor; yngre bröder klarar sig inte utan att få gåvor. Gamlingar, friare, syndare klarar sig inte utan att ge gåvor. Att ge utan att ta emot är att dominera över andra.Att ge utan att ta emot gör man mot dem man vill glädja eller gynna.Under medeltiden gav man utan tanke på gengåva endast till dem som tjänat en på olika sätt (som man stod över ekonomiskt) eller till olika kyrkliga institutioner såsom sockenkyrkor, kapell eller altarstiftelser. Denna typ av gåvor gavs antingen i testamentets form och utdelades när man dött, eller som en donation, och kunde då ges medan man fortfarande var i livet. Endast från det övre skiktet i samhället finns sådana bevis på gåvor bevarade. Kanske gav även vanligt folk gåvor till varandra, men då skedde detta muntligen, och därmed har vi inga belägg för dem.10 Den andra typen av gåvor i mitt material är då man ger och får något i gengäld. Gåvan har inget uttalat värde, utan mottagaren värderar den, och den gengåva han ger är också värderad av honom. Det är denna form av gåvor som är förhärskande i gåvosamhällen: de som alltså inte är värderade av en oberoende part. I litteraturen brukar till exempel vikingatiden karaktäriseras som en gåvoekonomi. Men det förekommer också gåvor under medeltiden som motsvarar denna beskrivning.11 l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 80 10 Se Hamre i KL Gåve. 11 Norseng 2000b, s. 52-53. Synen på gåvor bland nordiska forskare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=