inte hade sigill, påstod sig ha pantsatt sin egen gård.Hon sålde1481 återlösningsrätten till denna gård till den mäktige Gustav Olsson (Stenbock). Kristin hade en dotter i livet, och denna dotter och hennes man samtyckte till affären. Detta tyder enligt min mening på att Kristin var änka och att dottern var den enda arvinge hon behövde få samtycke från för att kunna sälja återlösningsrätten till en oskyld.140 Här var det alldeles ointressant att tala om att hon var änka, för hon sålde ju inte den förre mannens jord utan sin egen, och hennes dotter var myndig.Trots detta misstänker jag att hon var änka. Märta Jönsadotter hade inte heller sigill men sålde med de vuxna barnens och deras mäns samtycke allt hon ägde i Torp. Här tolkar jag också samtycket från myndiga barn (med makar) som att hon var änka men att hon sålde sin egen jord och inte jord från den före detta makens släkt.141 Det var i dessa fall således oviktigt huruvida kvinnorna var någons änka eller inte. Sina befogenheter att sälja egen bördsjord hade de oavsett civilstånd så länge som transaktionen godkändes av de närmast berörda; i dessa fall säljarens barn med makar. Den mycket mäktiga Gustav Olsson Stenbocks änka AnnaTuresdotter köpte jord av själve Svante Nilsson 1495.142 Dessförinnan har jag inte funnit ett enda brev där en kvinna från Finnveden står som ensam köpare.Vi har endast ett exempel på att en kvinna köpte tillsammans med sin son, men i den transaktionen stod sonen först.143 En enda gång har makar köpt tillsammans, och det var 1480.144 d e l v 201 140 RAp 29/7 1481. 141 Upps. perg. 13/12 1487. 142 RAp 12/3 1495. 143 RAp 8/7 1435. 144 Bergsh. perg. 9/3 1480. Kvinnor i Finnveden som köpare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=