flera arvingar gick samman för att skapa en tillräckligt eftertraktad jordbit att byta med, stämmer detta resonemang även på försäljningar. Detta var vanligare i Jämtland än i Finnveden, och följaktligen har vi fler brev med försäljningar utfärdade av arvingar i Jämtland än i Finnveden, både faktiskt och procentuellt sett. I 20 procent av dessa försäljningar sålde jämtlänningarna till släktingar.91 I Finnveden har jag bara funnit en försäljning i kategorin Flera arvingar som sålde till en släkting.92 Där är det i stället vanligare att arvingarna säljer till storköparna.93 I Jämtland gick syskon ihop, både bröder och systrar, och sålde tillsammans, här gick män ihop och sålde sina hustrurs jordar (kvinnorna var systrar), här sålde söner sin mors eller mosters jord, här sålde en bror och en syster tillsammans med systerns man osv.94 I 1500-talets Dalarna, som Maria Sjöberg studerat, har hon också kunnat konstatera att kollektiva försäljningar med framförallt syskon som säljare var vanliga och i hennes material ökade med tiden.95 Den engelske historikern Schofield för ett intressant resonemang angående denna typ av försäljningar. Han föreslår att de förekommer i samhällen där primogenitur råder, dvs. där söner och i synnerhet äldste sonen har förtur till arv (som i Jämtland). De svagare lottade måste hjälpa varandra, eftersom deras föräldrar inte gett dem tillräckligt i arv. Enligt Schofields resultat förekommer syskon mycket oftare tillsammans som säljare än som köpare.96 Men det finns också en annan omständighet som blir tydlig genom att jag studerar parten Flera arvingar som säljare: att de åberopade sin lagstadgade rätt som myndiga.Den rättighet det handlar om går tillbaka på en lagparagraf som säger att omyndiga bördemän och kvinnor hade rätt att lösa till sig såld arvejord (även pantsatt eller bytt eller donerad arvejord) när de blivit myndiga.97 Jag d e l v 187 91 JHD II:36, 98, 126, 136, 145, 147, 183, 231, 263, 318, 329. 92 SD2370. 93 RAp 5/10 1392, 15/2 1398, 28/2 1398, 24/10 1399, SD343 alla till Arvid Stensson. 94 JHD II 28, 36, 98, 174, 263, 284, 318, 329. 95 Sjöberg 2001, 113-114. 96 Schofield 2005, s. 257-258. 97 MEL och KrL JB8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=