summor mellan20och30mark, alltså förmodligen halva gårdar.76 I Jämtland var det oftast mindre delar av en egendom, till exempel rätten till delar av fiskevatten eller älggårdar, som man pantsålde,77 men ibland även en gård eller del i en gård eller olika bölen för värden mellan 15 och 36 jämtska mark.78 Den enda kvinna som pantsålde i Jämtland var en mäktig kvinna (läs aristokrat). Hon sålde för 70svenska mark (ett högt värde i Jämtland) och sålde med sina söners och mågars samtycke till herrYlian, som var kyrkoherde.79 Det är utifrån formuleringarna uppenbart att sönerna var myndiga och att döttrarna representerades av sina män. I en sådan här typ av försäljning måste det framgå att de närmaste arvingarna, bröstarvingarna godkänt affären, eftersom det är deras framtida arv som såldes.Oavsett om säljaren var en man eller kvinna var det nödvändigt att ett sådant medgivande fanns. På samma sätt som Finnvedenborna kunde byta jord med Nydala kloster, så kunde de också sälja till klostret. I totalt 15 försäljningar (elva av dem genomförda av enskilda män) uppträder Nydala kloster som köpare. Några av dessa försäljningar till Nydala var pantförsäljningar, i vilka säljarna uttryckte en önskan om att kunna köpa tillbaka egendomen.80 Pantförsäljningar och försäljningar till Nydala kloster gör att antalet försäljningar till bevisligen ickeskylda var större i Finnveden än i Jämtland, när vi inbegriper alla typer av utfärdare. När man sålde i Finnveden, sålde man alltså oftare till en icke-skyld, och man sålde mycket oftare till en avlägsnare släkting än vad jämtlänningarna gjorde. Här kan det vara på sin plats att återigen komma med en reservation som gäller för båda områdena. Det var ju så att män oftast sålde till män, och därför kan det vara svårt att upptäcka om det d e l v 183 76 DS 8214; SD1856, 2820. 77 JHD I 242; II 11, 51. 78 JHD I 195, 223; II 23, 33. 79 JHD I 225. 80 SD2820; RAp 13/12 1493, 16/4 1476.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=