man”. Egentligen hade hans bror förtur att köpa det,men det gjorde han inte utan Jon fick lov av honom att sälja, och försäljningen innebar att Jon och broderns arvingar gick miste om sin rätt till kvarnstället. Förbehållet uttrycktes som att om kvarnstället någon gång i framtiden skulle bli till salu för pengar, hade Jon och hans arvingar rätt att köpa det.68 Ofta uttrycks villkoret på samma sätt som exemplet genom att man säger att de närmsta arvingarna har förtur att köpa det för samma summa som det såldes för. En del skriver uttryckligen att det är just bröstarvingar som har denna rätt (och inte vilka släktingar som helst),69 andra fastställer den begränsade återköpstiden. Den enligt lag fastställda återköpsfristen löper på ett år,men jag har exempel i materialet i vilket man avtalar tio år.70 Symtomatiskt är att avtalet om tio år upprättades så sent som1485.Många exempel på egna avtal som inte följer lagen dyker upp i slutet på 1400-talet. Det finns 19 försäljningar i Finnveden (av totalt 201) som är villkorade med återköpsrätt, ibland kallade pantförsäljningar. Endast två pantförsäljningar härstammar från1300-talet; de övriga är från 1400-talet. I den ena från 1300-talet var det en kvinna som sålde med återköpsrätt, i den andra var det en man. Från1400-talet har vi endast tre kvinnor som sålde på det sättet: den ena sålde till Nydala kloster, den andra till Finnvedens mäktigaste man på den tiden, Gustav Olsson Stenbock, och den tredje till en annan mäktig man, Arvid Trolle.71 Kvinnorna fick en hel del pengar: den ena i rhenska gyllen, den andra i mark silver och den tredje i lybska mark. I Jämtland är bara 9försäljningar villkorade med återköpsrätt (av 252 försäljningar). Å andra sidan ökade antalet tillfällen kraftigt då ekonomisk kompensation utgick till en släkting som frivilligt avd e l v 181 68 JHD II 156. 69 RAp 13/1 1482. 70 10 år: RAp 19/7 1485. 1 år: SD1856. 71 RAp 16/4 1476 och 29/7 1481; RA B15 fol. 308 19/5 1483.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=