ningar, oavsett om det enbart var ett fiske, ett fiske tillsammans med gård, en eller flera gårdar eller bara delar av gårdar i en affär. Snittet 28 jämtska mark kan då inte riktigt jämföras med Salvesens siffror som baseras på värdesatta hela gårdsförsäljningar, där han kommit fram till en snittvärdering av en hel gård på 27,09 mark för Storsjöbygden. Snittsumman för hela Jämtland åren1375-1500blir enligt Salvesen 24,36 jämtska mark.25 I 66andra fall i mitt jämtländska material, förutom de 119nämnda, uttrycks värdeenheten i svenska mark eller bara i mark, vilket kan betyda både svenska och jämtska mark26 (snittet är 20,5(svenska) mark per affär), och i tretton fall uppges betalningen ha skett i tyger, kor, koppar, silverskedar eller liknande.27 I övriga fall nämns inga siffror eller värden, utan säljaren säger sig vara nöjd med betalningen eller att han har uppburit köpesumman “iordavaerdet” “helan och halvan” utan att den nämnts.28 Lägger vi ihop försäljningar värderade i jämtska mark (119) med dem som värderats i svenska mark eller i opreciserade mark (66) får vi en summa av185 försäljningar med monetär värdeenhet av totalt 252 försäljningar. Detta betyder att i 73 procent av fallen uttrycks en monetär värdeenhet, vilket är en hög procent, låt vara att den jämtska marken inte fanns i faktiska mynt. På 1300-talet uttrycktes hälften av försäljningarna monetärt, och på 1400-talet hade detta ökat till två tredjedelar av transaktionerna i Jämtland. I Finnveden ser bilden av värderingen delvis annorlunda ut.Av de 66 försäljningar som finns bevarade från 1300-talet värderades objekten i hälften av fallen monetärt, lika ofta som i Jämtland. Det är bara det att i Jämtland användes främst den jämtska marken medan i Finnveden var det den svenska marken. Jämtland hade också mycket få försäljningar överhuvudtaget att värdera.Vid ytl a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 170 25 Salvesen 1979, s. 123. 26 Ahnlund 1948, s. 483-484, för ett resonemang om huruvida Jämtland handlade mer med Sverige än Norge och underförstått varför den norska marken var sällsyntare och varför den svenska fanns parallellt med den jämtska under hela 1400-talet, när Härjedalen som var helt norskt bara hade svenska mark penningar i omlopp. 27 JHD I 167, 192, 271; JHD II 106, 114, 193, 256, 257. 28 JHD I 150, 156, 161, 248; JHD II 42, 118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=