84),medan kvinnors jord endast förekom i fem brev från Jämtland. I Finnveden var det alltså vanligt att mannen använde kvinnors jordegendomar som bytesobjekt. I Jämtland gick i stället släktingar samman för att bilda en tillräckligt stor jordegendom. Varken i Finnveden eller i Jämtland bytte man i första hand med en släkting, utan de flesta byten tycks ha genomförts mellan oskylda. Detta stärker uppfattningen om att bytet var ett sätt att förvärva jord utan att behöva bekymra sig om släktingars krav. För jämtlänningen kunde en person med hjälp från sina samarva bilda en tillräckligt stor jordbit för att en av dem skulle kunna byta till sig en sammanhängande jordbit. Bytet för frälsemannen innebar däremot en möjlighet för honom att göra affärer med en oskyld som hade jord på en plats han själv ville förvärva. Den stora skillnaden mellan områdena är förstås att Jämtland knappt hade några skriftfästa byten under 1300-talet,men en annan skillnad är också det faktum att mellanskillnaden i Jämtland först i slutet på 1400-talet började betalas i faktiska pengar. I Finnveden finner vi samma mönster men på 1300-talet, det vill säga hundra år tidigare. Monetariseringen hade hunnit mycket längre i Finnveden. Samma gäller för bruket att skriftfästa byten. d e l 1 v 153 o LAGA FÅNG f ör me de lt i de n s kv i nnor och män Skriftbruk, jordmarknader och monetarisering i Finnveden och Jämtland 1300 –1500
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=