I uppställningen ser vi att det finns fler betalningsmedel än i Jämtland.Vi får en större inblick i vad som kunde ingå i det som oftast uttrycktes i en värdeenhet. Det kunde vara kor, oxar, smör, kläder, tyg, vax m.m. I Finnveden förkommer betalningsmedel i form av varor kombinerat med pengar under 1300-talet, men varorna är helt borta år 1400. I uppställning Bj1såg vi att värdeenheten jämtska mark användes under hela undersökningsperioden för att fastställa värdet på mellanskillnaden vid ojämna byten; först 1479 började man använda mark penningar parallellt med jämtska mark. Förmodligen har alltså mellanskillnaden betalats i varor. I Finnveden betalades mellanskillnaden under 1300-talet antingen i varor eller i pengar eller i både varor och pengar.Monetariseringen pågick i Finnveden under loppet av 1300-talet. I Jämtland var det först under de sista årtiondena på 1400-talet som faktiska pengar användes som mellanskillnad. I uppställningen Bf1 ovan är det även intressant att lägga märke till att alla ojämna byten på 1400-talet utom ett skett under de 24 första åren; inga ojämna byten skedde under 1300-talets första hälft. Om vi studerar penningmåtten i uppställning Bf1 ovan, lägger vi först märke till säden som räknas som1 öre. I detta fall är öresmarkeringen förmodligen en viktmarkering och inte ett myntvärde. Säd har alltså erlagts till en vikt motsvarande1öre. På medeltiden innebar alltså inte beteckningen mark bara en värdeenhet i mynt utan kunde också innebära ett viktmått. En penningräkneenhet är däremot med all säkerhet de 30mark som getts i form av smör, kor och oxar, eftersom det i brevet står att kreaturen och smöret erlagts till ett värde av 30 mark. Att man i breven preciserar marken och kallar dem “mark penningar” görs för att säkerställa att det är penningmarken och inte silvermarken som åsyftas. d e l 1 v 139 Olika betalningsmedel och monetarisering
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=