dana fanns osv. Om något saknades skulle motparten kompenseras, men skillnaden fick aldrig bli så stor att summan översteg värdet på jorden, för då såg man det som ett köp och inte ett byte.12 Kompensationen kunde erläggas i pengar eller andra betalningsmedel: guld, silver, säd, kreatur, fläsk, smör, vadmal, lärft, järn, koppar eller kläde. Den norska lagen lägger skinnvaror till denna uppräkning men har inte med järn och koppar.13 Den jord man bytte skulle också ha samma jordnatur. Detta förde självklart med sig att skattebönder bytte sinsemellan, medan frälset kunde byta dels med det världsliga frälset, dels med det kyrkliga frälset.Man kan därmed räkna med att möjligheterna för det världsliga frälset att hitta en motpart att byta med var gynnsammare än för den självägande bonden. Mitt material bekräftar att man följde det som föreskrevs i Magnus Erikssons landslag i fråga om jämna och ojämna byten. I de bevarade breven från både Jämtland och Finnveden preciseras var gårdarna ligger, om läget var detsamma, om gårdarna var i bruk eller var ödegårdar, om fastigheterna hade del i fiskevatten eller inte.14 Det preciseras till och med i ett par brev från Finnveden huruvida avkastningen var lika stor. Detta uttrycktes genom att säga hur mycket ränta gårdarna avkastade. Om det rådde osäkerhet, tillsattes fyra män för varje part för att kontrollera detta.15 Om bytet inte var jämnt fastställdes mellanskillnaden i någon värdeenhet, oftast mark penningar. Diagram4på nästföljande sida belyser den stora skillnaden mellan antalet skriftfästa byten i Finnveden och i Jämtland. Det dröjer länge innan man i Jämtland skriftfäster byten, medan de funnits i Finnveden under hela undersökningsperioden. d e l 1 v 131 12 MEL JB XXIII. 13 MEL JB IX; KrL JB8; MLL Landbrigden kap. 12. 14 DS 1914, 7728, X123; RAp 13/6 1394; SD337, 2755, 2819; RAp u.d. 1427; KB A134a 9/6 1440; RAp 3/2 1460, 24/7 1484; JHD II: 22, 73, 104, 188, 240. 15 RAp 9/8 1386. Antal skriftfästa byten i undersökningsområdena
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=