utan förväntade eller uttalade gengåvor.136 Ärkebiskopen skänkte 1303 gåvor till det upprättade själahuset i Ragunda.137 Kungens fogde Guttorm skänkte1333en jordagåva till kapellet i Ragunda.138 Denna donation är det närmaste vi kan komma de donationer som skänktes i Finnveden. Förmodligen var också Guttorm av högre börd. Ett annat exempel på en gåva där donatorn förmodligen tillhörde aristokratin är då en viss Olof skänkte hälften av en av sina skattebefriade gårdar till sin sven. Svennen är naturligtvis en underordnad; således är det fråga om ett hierarkiskt förhållande, ett av kriterierna på en gåvorelation.139 Under hela min undersökningsperiod kunde man i Jämtland fortfarande ge jord till trogna tjänare, till och med så sent som 1509; samtycke krävdes dock i detta fall.140 Praxis att skänka jordegendomar till tjänare upphörde helt i Finnveden under 1300-talets lopp. I stället fick de i Finnveden persedlar av olika slag. I alla ovanstående donationer dominerade givaren över mottagaren, och gåvorna förutsatte inte någon gengåva. Det gjorde inte heller de donationer i vilka en äldre släkting gav till yngre släkting: Gunhild som gav till sina småbröder förväntade sig ingen gengåva; inte heller Faste som gav ett köpegods till sin brorsson förväntade sig en gengåva.141 Skriftbruksutvecklingen är lättare att avläsa i Finnveden, eftersom vissa typer av gåvor tycks vara etablerade när min undersökning börjar. Jag tänker då på gåvor till kyrkor, kloster och domkyrkor – den typ av gåvor som Emanuelsson så förtroendeingivande undersökt för Oslo stift i sin avhandling från 2005. Det handlar såd e l i i i 121 136 JHD I 27, 51, 66; JHD II 35, 134, 190, 295. 137 JHD I 13, 14. 138 JHD I 32. 139 JHD I 158. 140 JHD I 158; JHD II 320. 141 JHD I 138; JHD II 326. jämföre l se r me llan jämtland och f innveden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=