ledningarna till att uppge denna skillnad kan ha varit flera. Under drottning Margaretas tid genomfördes ett antal räfster där kronojord återkallades. Det blev då viktigt för frälset att kunna dokumentera att jorden hade varit frälsejord i flera generationer.77 Den jord frälset köpte måste också vara frälsejord; man fick inte köpa skattejord. Endast i en donation skänks en kombination av frälseoch skattejord.78 Släktingar borde inte göra anspråk på gåvor av avlingejord, eftersom donatorn hade rätt att skänka förvärvad egendom till skillnad från arvejord. Donatorn intygade att jorden var förvärvad, vilket innebar att klostret inte behövde befara att avlägsna släktingar skulle komma att göra anspråk.Trots det brukade den närmsta familjen godkänna gåvor av avlingejord. Den medeltida lagen gav dig rätt att göra vad du ville med avlingejord, men jorden var bara avlingejord för dig: när du dött övergick den till att bli arvejord för dem som ärvt dig.79 Därför ville klostren ha samtycke från de närmaste arvingarna även när avlingejord skänktes för att gardera sig för framtida anspråk. Vid en del tillfällen hade donatorn inte någon lämplig gård tillgänglig. Då skänkte han eller hon pengar genom att pantsätta en gård eller, vilket var det vanligaste, ge Nydala rätt att lösa till sig en gård donatorn hade pantsatt hos någon.80 Dessa donationer innehöll oftast förbehållet att släktingar kunde återlösa gården om de fick möjlighet.Mitt äldsta belägg från Finnveden härstammar från 1344 och är en mycket stor pantsättning om200 mark, som donatorn gav för sin döde mans och sin egen själ.81 Ett vanligt förekommande donationsvärde var annars 60 mark, vilket Katarina skänkte till Nydala kloster 1369som själagåva för sig själv, sin make, barnen och barnbarnen.Men för att kunna genomföra detta pantsatte hon en hel gård med all tillhörande mark. Donationen gel a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 106 77 RAp 3/2 1393, 29/6 1395; SD 410; RAp 1/8 1440, 28/6 1442, 23/5 1443, 2/8 1445, 12/3 1451, före 12/3 1466. 78 RAp 1/11 1424. 79 Jfr Ågren 2000, s. 201 där inte förskjutningen från avlinge till arvinge förekommer. 80 RAp6/7 1391; SD1588;Bergsh. perg.19/1 1422;RApp7/10 1422, 20/8 1424, 31/3 1467. 81 DS 3790.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=