/setzt/”171 Vetenskaplig kunskap förutsätter att kunskapssubjektet kan spåra sina egna egenskaper, det förnuftsenliga, i erfarenhetskunskapen. Endast däri återfinns nämligen vetenskapens enhet och grund. Detta innebär att förnuftet kan sluta söka efter en objektiv struktur i kunskapen och i stället anta att den vetenskapliga enheten ytterst härrör ur kunskapssubjektet självt. Det är ur denna synvinkel som man bör betrakta Kants påpekande, att vetenskapsmännen antagligen skulle nå längre i sin strävan mot fullkomlig kunskap, om de antog att föremålen fogar sig efter dem i stället för det motsatta. I en välkänd passus i förordet till Kritik der reinen Vernunft ger Kant uttryck för denna tankegång: Med utgångspunkt i de förnuftsenliga drag som erfarenhetskunskapen faktiskt, och mot alla odds, uppvisar kan det mänskliga förnuftet, enligt Kants mening, endast dra en slutsats: att kunskapens enhetlighet är förvärvad. Det är förnuftets egen, inre, struktur som avspeglar sig i det förment objektiva erfarandet; “/u/nd es richten sich die Gegenstände unseres Wissens (natürlich nicht die Gegenstände an sich) nach unserer Erkenntnißweise, nicht diese nach den Gegenständen.”173 Genom att undersöka de egna tankelagarna skulle således kunskapssubjektet vara i stånd att finna den vetenskapliga kunskapens egentliga grund. Det karakteristiska för apriorisk kunskap - enhet över tid och rum - kan bara ha sin hemvist i det mänskliga tänkandet och kan därför endast medvetandegöras genom självinsikt. En sådan introspektion ledde Kant till antagandet att kunskapens vetenskapliga status uteslud e l 1 88 “Man versuche es daher einmal, ob wir nicht in den Aufgaben der Metaphysik damit besser fortkommen, dass wir annehmen, die Gegenstände müssen sich nach unserer Erkenntnis richten, welches so schon besser mit der verlangten Möglichkeit einer Erkenntniss derselben a priori zusammenstimmt, die über Gegenstände, ehe sie uns gegeben werden, etwas festsetzen soll.”172 171 A a, bd.i, s.49f. 172 Kant, Kritik der reinen Vernunft, s.21. 173 Stahl, a a, bd.i, s.126.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=