sträckningsgivarens möjligheter att disponera över rättsföljderna försvagas i samma mån. Ty om partsviljan inte uppfattas såsom blott en osjälvständig reflex av försträckningsobjektets beskaffenhet, uppstår en olöslig konflikt mellan parternas viljeinriktning och fungibiliteten. Detta skulle leda till den orimliga slutsatsen, att en och samma rättshandling kan ha två rättsgrunder och därmed också två alternativa uppsättningar av rättsföljder.Partsviljans passivitet och osjälvständighet utgör därför ett nödvändigt komplement till de utbytbara tingen i läran omres fungibiles. Det egenartade förhållande mellan partsviljan och utbytbarheten som karakteriserar läran omres fungibiles är på intet sätt unikt just för den rättsvetenskapliga definitionen av försträckningen. I den privaträttsliga statusläran inskränktes utrymmet för avtalsparternas dispositioner till ett minimum av de egenskaper som ansågs följa av människans juridiska natur.114 En persons rättshandlingar framstod ytterst såsom en följd av dennes plats i världsordningen, och därmed var det också naturligt att anta att den rättsvetenskapliga bedömningen av dessa handlingar och de föreskrivna rättsföljderna var avhängiga de agerande rättssubjektens sociala egenskaper. Naturrättslärarna sökte stöd för denna lära i den romerska rättens suum cuique tribuere: r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 55 rättsvetenskapens “log i ska” automat ik “Unter allen möglichen Bestimmungen des Gerechten, welche hier versucht werden sollen, kommt er [Platon] auch zu der, es bestehe darin, ‘daß jedem das ihm Zukommende gegeben werde’. Man glaubt hierin das Römische: suum cuique tribue, und sohin Recht und Anspruch in unserem Sinne zu entdecken.Allein wie Platon diesen Satz genauer untersucht, findet er in ihm, daß den Freunden wohl, den Feinden aber wehe gethan werden müsse. Unter den Zukommenden (π σγ µ, suum) ist also nicht etwas gemeint, worüber jemand nach eigenem Willen 114 Vad gäller denna läras romerskrättsliga rötter, se Kaser, a a, s.59 (“die Rechtsstellung eines Menschen”). Begreppet status definieras på följande sätt i Matthias Calonius skrift Prælectiones in jurisprudentiam civilem, kap.V, § i: “Status är den kvalitet som är orsaken till att människor åtnjuter olika rätt. En människa betraktad med en särskild status är en person tagen i juridisk mening”. Se nedan s. 110 fn. 214.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=