fästadt blott vid dess väsentlige del, och med utelemnande af hvad som kan anses såsom inledning eller utläggning af denne”88, ty “/u/nder förutsättning, att Pauli yttrande om försträckningens natur är rigtigt, så är ock obestridligen den del deraf den vigtigaste, som hänvisar på den af Paulus antagne egenskapen hos vissa slags saker, att, der individuella sådana ting till någon lemnats, andra saker af samma slag kunna vid återbetalningen göra tjenst i stället för dessa.”89 I förhållande till den romerske juristen framhävde Zasius i sin definition av termen res fungibiles i högre grad betydelsen av föremålens beskaffenhet - vederlagets form fick träda i bakgrunden. I uttrycket recipere functionem, eller recipere promiscuum usum90, fann Zasius ett uttryck för den avgörande egenskapen hos försträckningsobjektet:91 Ur functio,“taget i denna be tydelse, nämligen betydelsen af förvaltning af annans tjenst eller åliggande eller af repræsenterande af annan sak, skapades sedan benämningen fungibiles för saker, hvilka ega nämnde egenskap, eller som tillåta ett dylikt det ena individuella tingets ersättande genom det andra, ett vexlande bruk af dessa ting.”92 Den nya benämningen har visserligen från tid till annan, enligt Nordling, mötts med viss skepsis93, men den kom ändock att bli så allmän, att “ingen jurist kan vara i okunnighet om henne.”94 d e l 1 48 88 A a, ibidem. 89 A a, ibidem. 90 Se angående diskussionen om förhållandet mellan dessa båda uttryck, a a, s.14f. 91 Se a a, s.15:“Emellertid hänförde ej Zasius till res fungibiles alla de slag af saker, som, i händelse begreppet antages giltigt, med skäl böra under dess omfång räknas. Han uteslöt derifrånpenningar, enligt hvad, utom sammanhanget med det föregående, följande yttrande ådagalägger, hvilket återfinnes strax efter nyss citerade definition: ‘quamuis Doctores communiter nominent eas res quantitatem, sed male et barbare: sola enim pecunia quantitas dicitur, quia per eam quanta quæque res sit æstimatur’. Det visar sig häraf, att före Zasius det ifrågavarande begreppet varit uttryckt medelst benämningen ‘quantitas’, samt att Zasius, som ansåg, att de saker som utgöra penningar borde förekomma under en särskild technisk term, bibehöll för dessa den gamla benämningen, och gaf åt de öfriga under begreppet hörande sakerna den af honom uppfunna nya benämningen. Detta förfaringssätt, att skilja penningar från ‘quantitates’ i öfrigt har ej vunnit efterföljd. Något verkligt skäl derför gifves ej heller. Det af Zasius åberopade synes föga tillfredsställande och innebär mera ett lekande med ord än det är på någon factisk grund bygt”. Jfr. a a, s.15f.; Zasius uppdelning i res fungibiles och quantitates (pengar) undanröjdes med tiden. 92 A a, s.14f. Se, angående tolkningen av uttrycket recipiunt functionem, a a, ibidem, fn.1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=