RB 63

den edlen Bau, daß Fürst undVolk kaum noch ihrer TatenWerk darin erkennen.”39 Rättsvetenskapsmännens oförmåga att behärska den naturliga rättens föränderliga och oenhetliga innehåll förefaller utgöra en reflex av den vetenskapliga argumentationens begränsade räckvidd. Enligt Kirchmann står objektets rörlighet och särprägel i motsats till den vetenskapliga strävan mot enhet i kunskapen.Av denna principiella motsatsställning drog Kirchmann slutsatsen, att rättsvetenskapsmännen - så länge de försöker upprätthålla skenet av vetenskaplighet - är fångna i det disparata och avdöda juridiska material som kan kallas rättshistoria. Inspärrade i sina studiekammare sysselsätter de sig följaktligen med att klassificera och systematisera sådana obsoleta och abstrakta rättsgrundsatser som inte längre förmår göra motstånd mot bearbetning. Intresset för det “döda” i rätten hindrar rättsvetenskapsmännen att se bortom det vetenskapligt korrekta till den sanna, naturliga och folkliga rätten. I bästa fall innebär detta, att de akademiskt verksamma juristerna helt enkelt ignorerar rättens utveckling. I allmänhet övergår denna likgilighet med tiden till fientlighet. På denna grund uppkommer rättsvetenskapens paradox:“/S/ie will den Gegenstand nur begreifen und sie zerdrückt ihn.”40 Jurisprudensens värdelöshet i rättslivet grundar sig således ytterst på den inneboende motsättningen mellan vetenskapens krav på enhet och rättens inneboende mångfald. Svaret på frågan, huruvida “dieWerthlosigkeit der Jurisprudenz” gäller rättsvetenskaplig verksamhet i allmänhet eller endast enskilda skolbildningar, skulle därmed vara givet. De samtida rättsvetenskapsmännens främlingsskap inför rättens föränderlighet och särprägel är, enligt Kirchmann, bara ett tecken på rättsvetenskapens principiella värdelöshet. Rättsvetenskapsmännen har inte valt att inta en likgiltig eller fientlig hållning till den naturliga rätten; deras förhållningssätt dikteras i stället av förväntningarna på en vetenskaplig i n l e d n i n g 26 39 A a, ibidem. 40 Kirchmann, a a, s.34.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=