duella partsviljans frihet, ur tredje mans synvinkel, måste uppfattas vara synonym med oberäknelighet.Varje försök att beräkna partsviljans inriktning, som skulle medföra att konsensus uppfattades som en följd av objektiva faktorer, leder oundvikligen till en reglering och därmed inskränkning av den principiella autonomin. En fri partsvilja måste således resultera i ett absolut oförutsägbart utfall. Juridiken, precis som tärningsspel, skulle helt behärskas av slumpen. Denna slutsats överenstämmer emellertid inte med tillvarons realiteter. Då juristen iakttar det faktiska tillståndet i samhället tvingas han konstatera att parternas inställning till rättshandlingen - ja, till och med deras beteende - är relativt förutsägbart. Nordling framhävde till exempel regelbundenheterna i olika yrkesgruppers sätt att uppfatta ett föremål: Förbrukbarhetskriteriet utgör det rättsvetenskapliga resultatet av en likartad iakttagelse av förhållandet mellan parternas inställning - den normala användningen - och föremålets beskaffenhet. I praktiken visar sig sig dessa två element i försträckningsläran vara allt annat än motstridiga. Det vetenskapliga förnuftets inställning till objektsvärldens enhet ter sig gåtfull. Inför det hot mot förnuftets hegemoni på kunskapens område som dessa regelbundenheter i erfarandet innebär, r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 161 “Sålunda kan väl producenten och ännu hellre handlanden - den, som besörjer fördelningens function i det stora oeconomiska machineriet -, om deras verksamhet betraktas för sig, sägas mera afse slaget i sakerna. Efter skedd afyttring från det lager, de innehafva, fylla de det med saker af samma slag, som de afgångna tillhört; och de betrakta lagret såsom ett och detsamma. Men consumenten ser hufvudsakligen på det individuella i sakerna; och detta måste, af den anledning, att production och fördelning egentligen äro medel för consumtionen, som bildar den siste länken i kedjan, jemväl återverka på fördelnings- och produktions-verksamheten. Efterfrågan af consumenten efter det speciella i sakerna skapar en likartad efterfrågan af handlanden och producenten, ehuru ej i samma grad.”342 342 A a, s.5f. det sär ski lda och den pos i t iva rätten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=