RB 63

doch dabei immer vorbehalten, dass wir eben dieselben Gegenstände auch als Dinge an sich selbst, wenn gleich nicht erkennen, doch wenigstens denken können.”226 Att ha kunskap om ett föremål - “/e/inen Gegenstand erkennen” - innebär, enligt Kant, att bevisa dess möjlighet. Sådan kunskap kan antingen vara vetenskaplig eller inte, beroende på förnuftets kunskapsväg i det enskilda fallet. Erfarenhetskunskapen - “nach dem Zeugniss der Erfahrung” - uppfyller, enligt den kantianska ståndpunkten, inte kraven på egentlig vetenskaplighet. Endast i de fall som ett föremåls möjlighet kan bevisas “a priori durch Vernunft” uppstår vetenskaplig kunskap. Men vid sidan av dessa kunskapstyper existerar en annan form av förnuftsverksamhet. Det mänskliga förnuftets verksamhet avser inte enbart kunskapssökande och det är således fullt möjligt att tänka på saker, som inte kan nås genom varken erfarande eller introspektion, ty “denken kann ich, was ich will, wenn ich mir nur nicht selbst widerspreche, d.i. wenn mein Begriff nur ein möglicher Gedanke ist ... .”227 Denna möjlighet att fritt tänka på föremål gäller alla tänkbara kunskapsobjekt, också de som Kant genom kritiken av det rena förnuftet givit stämpeln “ovetbara”. Kant gav också besked om orsaken till att han formulerat denna “andra” metafysiska ansats. Det är nödvändigt att skilja “Dinge als Gegenstände der Erfahrung von eben denselben als Dingen an sich selbst”, “denn sonst würde der ungereimte Satz daraus folgen, dass Erscheinung ohne etwas wäre, was da erscheint.”228 I likhet med sin föregångare och förebild, Christian Wolff, hänvisade Kant således till en argumentationsgång som i allt väsentligt överenstämmer med den tillräckliga grundens lag.Ur intet - ex nihilo - kommer intet, följaktligen måste varje händelse ha en yttersta orsak. Även om föremålens väsen, med undantag för förnuftets natur, är oåtkomliga för mänskligt kunskapssökande, så tvingas den kritiske filosofen ändock att anta d e l 1 114 226 Se ovan s. 78 fn. 155. 227 A a, ibidem, fn. *. 228 Se ovan s. 78 fn. 155.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=