RB 62

4 3 “iiiermest et srykke ånds- och kiilturhistorie”, vilket otvivelaktigt hade sina fördelar. Men den rättsPilosoPiska traditionen och doktrinen var dock “så overvejendc metafysisk prånget, og der består et sådant svxlg mellem metafysisk og videnskabeligt orienterede kerebygninger”, att Ross ansåg det “for nytteslost at folge en ‘neutral’ metode”. Därför kunde ändamålet med undervisningen i rättsfilosofi “ikke vxre at bibringe de studerende en ‘neutral’ åndshistorisk ‘dannelse’, men at opkere dem i en holdbar videnskabelig betragtningsmåde af retten”. Författaren hade därför valt metoden att framställa ett ämne och därefter i korthet ‘konfrontera’ sin mening med traditionella uppfattningar. Endast i de rättspolitiska avsnitten i slutet av boken hade Ross “på grund af den indgroede magt som forestillinger om retfxrdighed og samfundsnytte over over txnkningen fundet det hensigtsmxssigt at indlede fremstillingen med et referat og en kritik af de naturretlige og utilitaristiske doktriner”.'*' — Ross’ lösning fick inte förståelse, och kritiken riktade sig i synnerhet på verkets användbarhet som lärobok (se III 1.1.8.). Framställningssättet fick Ross att framstå som en medlem av en ‘kämpande kyrka’, och han framhöll, att hans rättsfilosofi byggde på realistiska förutsättningar. “Samme ånd besjxler hele den nyere skandinaviske retsfilosofi, der står under indflydelse af Axel Hägerströms filosofi. Ganske sxrligt fortjener Vilhelm Lundstedts omfattende og lidenskabeligt bevxgede forfatterskab at nxvnes. Hyllningen av Lundstedt är något förvånande, då Ross upprepade gånger varit i häftig polemik med denne (se III 1.1.4.). Ross' bedömning av Lundstedt är också ovanlig därför, att Ross, liksom för övrigt även Lundstedt, saknade förståelsc för finkänslighet och diplomatiska vändningar. Även slutet av förordet antyder en viss sinnesförändring hos författaren. Ross framhöll, att boken var frukten av närmare trettio års rättsfilosofiska studier och att det var självklart, att han “gennem disse år har gennemgået en udvikling og modtaget berigende impulser fra mange hold ”. Han kunde inte nämna alla, som han påverkats av, “men jeg foler trang til at nxvne tre forskere, som jeg i sxrliggrad står i gxld til”. De två första namnen är inte förvånande. För det första nämnde Ross Hans Kelsen, som han betecknade som sin ungdoms läromästare: “Ham mere end nogen anden skylder jeg förståelsen af, hvad logisk konsekvens betyder for videnskabelig teori.” Det andra namnet var naturligen den i förordet redan nämnde Hägerström, “der åbnede mit blik for moralmetafysikkens tomhed og inspirerede en realistisk retsopfattelse”. Slutligen kom ett i viss mån mera oväntat namn: “Dcmi tredie er Vig^o Bentzori. l^et er måske forst i de senere år det rigtigt er gået op tor mig, hvor simd anden i Bentzons rctsPilosofiskc tanker er, hvor realistisk hans juridisk metode, og hvor 41 Ross, Rct, s. 1 t. 42 Ross, Rct, s. 3. ”42

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=