3 6 Retstridige Handlinger” (s. 275-458). Det första bandet består alltså till stor del av allmän privaträtt, rättshandlingsläran (i vilken visserligen också ingår kapitlet “OffentligeViljeserkl^ringer”, s. 197-219) samt skadeståndsrätten. Det andra bandet, den speciella delen, inleds med “1. Del. Den personlige Ret ” (s. 519568), med två kapitel om mänskliga rättigheter samt lamilje- och arvsrätten. Därpå löljer den mycket kortfattade “2. Del. Ejendomsretten” (s. 569-574) och “3. Del. Erhvervsretten” (575-856) med huvudavsnitten “Retsudviklingen i Erhvervslivet” (s. 577-735) samt “En ny Retsorden i Erhvervslivet ” (s. 737-856). Bandets f)ärde del “Statsretten” (s. 857-1069) innehåller (s. 1045-1069) författårens famösa funderingar om det optimala statsskicket med en enväldig, på livstid vald riksföreståndare och ett rådgivande riksråd, “en Eorsamling af Landets bedste sagkyndige Kraefter”.” Den femte delen behandlar “Eorholdet mellem Staterne” (s. 1071-1092) och slutligen finns som en särskild tredje bok “Retshaandhajvelsen’ (s. 1095-1168). Carl Goos’ allmänna rättslära (del 111, s. 38-40) har fungerat som förebild även för rättsystematiken (se 111 1.2.1.). Medan Vinding Kruses tidigare produktion kan till nöds räknas till den äldre realismen, kan “Retslarren” med dess allt mera framträdande materiella naturrätt utan tvivel hänföras till en idealistisk tradition. Det naturrättsliga draget i framställningen accentueras av Vinding Kruses påstående, att den “Samfundsordning, som är Rettens Eormaal ", måste bygga på vissa etiska grundsättningar, en syn som har noterats av bl.a. Ditlev Tamm.'"’ Dessa grundsatser var “1. Mennesker skal ikke skade hinanden indbyrdes uden hojere, af Samfundet anerkjendt Grund. 2. Enhver skal opnaa den Virksomhed eller Stilling i Samfundet, som hans Karakter og Evner gor ham sarrlig egnet til. 3. Enhver skal opnaa den Lon, som svarer til hans Arbejdsindsats eller anden af Samfundet anerkjendt Indsats. 4. Enhver skal bidrage positivt til de Eoranstaltninger af Samfundet, som er til helles Gavn for alle Samfundets Medlemmer.”'*' Principerna är omskrivningar av den romerska rättens, senare av naturrättsdoktrinen övertagna satser: “alterum non l^cdere” eller “neminemla’dere” (1.) och “suumcuique tribuere” (2. och 3.), vilket Vinding Kruse också nämnde.' Grundsats 4. är mera fjärran från, men dock inte stridig mot naturrättens “honeste vivere”. Liksom de naturrättslärda på 1700-talet ansåg Vinding Kruse det möjligt att härleda de mest detaljerade rättsregler ur grundsatserna, och “RetsUeren ’ innehåller talrika snusförnuftiga dryftanden av trivialiteter. Man kan t.ex. fråga sig, hur det är möjligt att deducera kravet på en biblioteksavgift på 20 öre eller kritiken av det 14 \ 'indiHg knut' 11, s. 1062. 15 lamm, RetsvidensLiben, s, 184. 16 Vinding Kruse 1, s. 2S 1. 17 Vinding Kruse 1, s. 26 not.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=