RB 62

3S Vinding Kruses bastanta “Retskuren, I-H” (1943) samt Knud Illums “Lov og Ret” (1945). Sist men inte minst bör man notera AR Ross’ digra produktion på detta område från ungdomsarbetet, den i Köpenhamn icke antagna avhandlingen “ I heorie der Rechtsquellen” (1929) via “Kritik der sogenannten praktischen Erkenntnis ” (1933) och “Virkelighed og Gyldighed i Retskeren” (1934) med dess engelska version “Towards a Realistic Jurisprudence” (1946) till den sammanfattande som lärobok avsedda “Omret og retkerdighed” (1953), vilken också utgör epilogen i denna framställning av dansk rättsvetenskap. Bentzon återkom i “Skon og Regel” (1914; 102 s.; 4:o) till en fråga, som intresserat honom redan vid tiden för doktorsavhandlingen, nämligen frågan omförhållandet mellan den generella bundenheten vid lagregler och den konkreta rättvisan i det enskilda fallet (se del III, s. 58 f.). Bentzon nämnde själv detta i en inledande not, samtidigt som han framhöll, art han redan tidigare flera gånger dryftat frågan i sina arbeten. Intresset för “den Bergson’ske Intuitionsfllosofi” hade dock fått honom att på nytt ta upp problemställningen, varvid han på många punkter byggde på “hvad Hoffding har kert mig, baade direkte og indirekte”. Den konkreta orsaken till utgivandet var behovet av akademiska läroböcker i allmän rättslära, men Bentzon ville också “overfor den bredere La’sekreds af Ikke-Jurister, at slaa til Lyd for et Studium ved Universitetet, der i storre Dybde end det sker de fleste Steder prover saadanne Rettens og Retsvidenskabens almindelige Problemer”.'' Liksom tidigare Ross försökte sig ä\’en Vinding Kruse på rent filosofiska arbeten; hans “Erkendelse og Vurdering. Erkendelseslarens og Erikkens Grundproblem” (562 s. inkl. reg.; 8:o) komut år 1942. Vinding Kruses i två delar publicerade “Retskeren” (1943; 1254 s.; 8:o) med delarna “1 Bog. Almindelig Del” (s. 1-513) och “2 Bog. Retslarens sarlige Dele” (s. 514-1254) utkom vid en ticfpunkt, då det tyska ockupationstrycket blev allt tyngre och författarens odemokratiska synpunkter redan därför väckte motvilja. I själva verket utgör analysen av der bästa statsskicket endast en förhållandevis liten del av den digra framställningen. Redan ett sammandrag av dispositionen visar, att verket spränger alla traditionella ramar. Der första bandet med ‘den allmänna delen’ består av “1. Afsnit. Rettens Natur, Oprindekse og Formaak Retsvidenskabens Metode” (s. 5-103) med kapitel 4. “Retsvidenskabens Metode” (s. 50-103) som den mest omfattande delen, “2. Afsnit. Retskilderne” (s. 105-171) och “3. Afsnit. De retslige Kendsgerninger” (s. 174-458) med huvuddelarna “A. Viljeserkkeringer” (s. 181-274) och “B. 13 Bentzon. Skon, s. S not 1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=