1 8 tuellt motsvara den obetydliga andelen anhängare bland befolkningen i allmänhet och visar egentligen endast, att högre utbildning inte medförde immunitet mot politisk extremism. 4. Publikationsverksamheten Antalet jurister ökade kraftigt under 1900-talets förra hälft. I Köpenhamn steg antalet årligen utexaminerade juris kandidater från omkring70 i slutet av 1 800talet till knappt 150 på 1930-talet och nådde en höjdpunkt med omkring 290 åren 1948 och 1949.''’ Ar 1952 fanns det omkr. 6.150 danska juris kandidater, varav 95 utexaminerats i Arhus.’ I Oslo utexaminerades över 250 juris kandidater per år i slutet av 1940-talet, och man var bekymrad över överproduktionen av jurister.'** I Uppsalafakulteten var antalet studerande höstterminen 1910 429, fyrtio år senare 783. Läsåret 1910/11 avlades 45 jur. kand. -examina, läsåret 1949/50 78.'’ Lundafakulteten hade år 1910 omkring 300 juris studerande, år 1950 470.^'’ Vid Stockholms högskola utexaminerades under fyrtioårsperioden från och med läsåret 1911/12 till och med läsåret 1950/51 2.652 juris kandidater, vilket gör i medeltal drygt 66 examina per år. På 1940-talet överskreds flera gånger antalet hundra per år.” I Finland fanns det år 1928 1.800 jurister, varav endast 13 kvinnor. Aren 1928-1950 utexaminerades 2.238 jurister, dvs. i medeltal knappt hundra per år, med det största antalet, 231, år 1950.^’Till och med på Island var antalet jurister inte helt obetydligt, då den juridiska fakulteten fram till och med år 1950 hade utexaminerat 279 juris kandidater.^' Trots att man endast har att tillgå spridda och inte helt jämförbara uppgifter kan man konstatera, att juristkåren utgjorde ett bärkraftigt underlag för en juridisk litreratur. Doktorandernas antal ökade kraftigt jämfört med den föregående fyrtioårsperioden 1871-1910 (se del III, s. 20 f). I Danmark, där kraven på en doktorsavhandling var ovanligt stränga (se II 2.), var antalet nya juris doktorer åren 1911-1950 32, medan 23 doktorander fick sin titel vid fakulteten i Oslo.^'* I Reykjavik disputerade t\4 doktorander. Liksom under föregående period var disputationerna vanligare i Sverige och i Finland. I Finland var antalet juris dok36 Tamm, Studium, s. 386. 37 Juridisk stat 1652. s. 6. 38 Bratholm. s. 5. 36 Malmström, s. 46 1. 40 Se Weibull, s. 148 t. och 158. 41 Se Hassler, s. 266. 42 Se Kangas, s. 76 t. 43 Se Agnar Kl. Jonsson, s. 456-466. 44 Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 256 k; Westbye, s. 8-11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=