1 7 tenskapen/" Utvecklingen i Tyskland behandlades ofta med utpräglad objektivitet, men den kunde framhållas som en förebild även av förhtttare utan nationalsocialistiska sympatier (Ragnar Knoph). En del rättsvetenskapsmän gick öppet över till ytterlighetspartierna. Den ende rättsvetenskapsmannen som ens hade ett kommunistiskt förflutet, i detta fall som vice ordförande för partiet, var norrmannen Emil Stang, som senare blev hoyesterettsjustitiarius. Den extrema högern var däremot betydligt mera lockande. Professorn i straffrätt vid Helsingfors universitet Bruno A. Salmiala var mångårig ordförande för det finska fascistpartiet “Isänmaallinen Kansanliike” (IKE; fosterländska folkrörelsen). Quislings Nasjonal Samling (NS) i Norge saknade inte anhängare bland rättsvetenskapsmännen. ‘Professor’ Herman Harris Aall och norsknationalisten, jur. dr Gustav Smedal var NS-medlemmar, och jur. dr Sigurd 0strem blev NS-utnämnd docent vid Oslofakulteten under andra världskriget. I Danmark blev Carl Popp-Madsen som ende juris doktor föremål för det rättsliga efterspelet från år 1945. I Sverige var rysksympatierna, även sympatierna för nationalsocialisterna, inte helt ovanliga inomde juridiska fakulteterna, men ingen avslöt sig till de små och splittrade svenska partierna. Karl Olivecrona var allmänt känd för sina nationalsocialistiska sympatier.” Den gamle Carl Axel Reuterskiöld undertecknade år 1944 kort före sin död ett upprop till förmån för den pronazistiska tidningen “Dagsposten”.’’ Av juridiska författare utanför fakulteterna kan nämnas jur. dr Cunnar Prawitz, som i början av 1940-talet aktivt verkade i det lilla nazistpartiet Svensksocialistisk samling. Anslutningen till nazismen har ibland, såsom ofta i Tyskland, förklarats med anhängarnas personliga misslyckande; så har Ditlev Tammförklarat Popp-Madsens nazistsympatier med att denne aldrig hade blivit professor." Juris doktor Einar Henrik Heimer, som vid besättandet av två professurer i Lund först förlorade mot Ragnar Bergendal och därefter mot Karl Olivecrona, gav senare ut en liten skrift “Adolf Hitler. Der letzte grosse Klassiker Deutschlands” (1937; 13 s.); en fullständigt kritiklös panegyrik, dock utan antisemitiska inslag. Ä andra sidan kan man inte med detta argument förklara t.ex. Salmialas eller Olivecronas inställning. Man kan inte heller förklara anslutningen till ockupationsmakten enbart som ett utslag av en krigstida opportunism. Herman Harris Aall publicerade sig redan i början av 1930-talet på Nasjonal Samlings förlag. PoppMadsen var i slutet av 1930-talet med i den pronazistiska studentföreningens ledning." Antalet nazistanhängare bland rättsvetenskapsmännen torde procen30 För Sveriges del, se Modéer, Kulan, s. 9 0. 31 Se Oredssoti, s. 93 tf. ueli passim. 32 Oredsso/i, s. 164. 33 Se www.kh.se, Regina; Prawit/, tuinnar. 34 limnn, Ivet.sopgiiret, s. .R)8 t. 33 Kvald, V'ineling Kru.se, s. .329.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=