1 4 2.2. Examensreformerna Examensreformerna under perioden var talrika, men töga genomgripande. I allmänhet nöjde man sig med en omfördelning av examensämnena och andra smärre förändringar. Den vid Köpenhamns universitet gällande studieortiningen av år 1902 (del III, s. 14 f.) justerades i mindre grad år 1918. Ar 1931 tippdelades juris kandidat -examens andra del i två tentamina, som skulle avläggas inomett år; samtidigt avskaffades den gamla ‘dansk eksameif. Vid ändringarna år 1937 och 1944 bytte man ämnen i de olika delexamina och ändrade tidsfristerna, varefter en ny studieordning genomfördes först år 1936.'' I Norge fastställdes ett nytt “Reglement for juridisk embedseksamen” 6.4. 1934, och examen enligt den nya studieordningen ordnades första gången år 1936. I den nya studieordningen infördes en uppdelning av examen i t\'å avdelningar.'' Denna studieordning ersattes år 1948 med en ny, som dock helt trädde i kraft först på 1950-talet. I Sverige var reformerna ytliga, och den i den juridiska examensstadgan av år 1904 införda ordningen (se del III, s. 15 f.) förblev huvudsakligen oförändrad till periodens slut. Stadgan ersattes visserligen av en ny stadga år 1935, men denna ändrade inte i större grad juris kandidat -examen. Däremot avskaffades kansliexamen, medan man införde en ny statsvetenskaplig-juridisk examen.''' I Finland förnyades juristutbildningen helt genomförordningen 30.12.1921, som ersatte förordningen av år 1894. Den gamla indelningen av utbildningen i en domar- och en förvaltningslinje (del III, s. 16) avskaffades, och enligt den nya förordningen hade man t\'å juridiska ämbetsexamina: högre rättsexamen, som medförde kompetens till alla juristtjänster, samt lägre rättsexamen. Fakulteten kunde därtill utdela akademiska värdigheter, nämligen juris kandidats titel, till vilken krävdes rv^å högsta vitsord (laudatur) och tre högre vitsord (cum laude approbatur), samt juris licentiats titel, som förutsatte disputation; en licentiat kunde promoveras till juris doktor. Medan studieförordningen 7.10.1936 endast innehöll mindre reformer, genomfördes genom en ny förordning 1948 ett slags devalvering av juristtitlarna: högre rättsexamen blev juris kandidat -examen, den gamla kandidattiteln ersattes med licentiatexamen, medan en licentiat måste disputera för doktorsvärdigheten.' Carl Björling hade förundrat sig över det starka inslaget av bl.a. tysk litteratur i kursfordringarna i slutet av 1800-talet (del III, s. 17). Denna rv^ska dominans var ännu märkbar i kraven för högre vits12 Sc Ihin»i. Studium, s. 38S 1.; Tunm, s. 321 1. 13 Sc Plan 1934, s. 6 H. 14 Sc Brtitholm, s. 7 1. 13 Sc Hult, Studier, s. 16; Hussler, 16 Opinnot 1922, .s. 22 11. 17 rutkintov;iatimuksct 19^7, s. 3 11. och 1930, .s. 7 11. 287 1'.: WHbulL 233.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=