gcrliga sidan. Vinnarna var de socialdemokratiska partierna, som i alla länderna kom till makten en törsta gång på 1920-talet tör att sedan bli ett etablerat regeringsparti på 1930-talet. 1 Sverige komsocialdemokraterna under Hjalmar Brantings ledning tör en kort tid i regeringsposition år 1920, i Danmark var d horvalci Statining törsta gången statsminister åren 1924-1926. I Norge anslöt sig arbeiderpartiet eher törsta världskriget till Den kommunistiska internationalen (Komintern) i Moskva, men det radikala skedet blev kortvarigt, och regeringen Hornsrud satt, visserligen endast några månader, vid makten år 1928. Efter inbördeskriget i Finland år 1918 flydde den förlorande sidans radikaler till Ryssland och grundade där Finlands kommunistiska parti, medan de moderata krafterna redan år 1919 åter kunde delta i riksdagsvalet som ett socialdemokratiskt parti. Den rent socialdemokratiska minoritetsregeringen Väinö Fanner satt vid makten tio månader år 1926; en bisarr episod var att Tanner som tf. president måste emotta den vita sidans årliga segerparad i maj 1926. Depressionen i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet ledde dels till en ökande högerradikalism, som dock aldrig lyckades segra i allmänna val, dels till att en allt större del av väljarkåren röstade på socialdemokraterna. Statining blev ånyo statsminister redan år 1929 och ledde olika regeringar fram till sin död år 1942. Per Albin Hansson inledde år 1932 i Sverige den socialdemokratiska regeringsperiod, som med ett kort mellanspel år 1936 skulle vara fram till mitten av 1970-talet. Motsvarande period i Norge inleddes med regeringen Nygaardsvold år 1933. 1 Finland förvägrade den starkt konservative presidenten Per Fvind SvinhuFud socialdemokraterna tillträde till regeringen, vilket ledde till att han inte blev återvald år 1937. Efter presidentskiftet inleddes det s.k. rödmyllesamarbetet mellan socialdemokraterna och agrarpartiet/centern, som med avbrott har fortsatt till våra dagar. Fröts båda världskrigen var den ekonomiska utvecklingen snabb, även om ekonomin skakades av kriser och återkommande lågkonjunkturer. Depressionen i början av 1930-talet ledde dock till en allmän insikt om regeringarnas och myndigheternas rätt och plikt att inverka på den ekonomiska utvecklingen. Under cietta årtionde lades också grunden till det nordiska välfärdssamhälle, somvisserligen blev verklighet först efter andra världskriget. Per Albin Hansson hade proklamerat folkhemstanken redan år 1928, och Sverige hade naturligtvis de bästa förutsättningarna för utvecklandet av den sociala välfärden efter år 1945. Det nordiska välfärdssamhället har först under de senaste årtiondena hotats av ‘globaliseringen’ och ‘marknadskrafternas’ ohämmade aktivitet. Den under 1800-talet inledda tekniska utvecklingen fortsatte i oförminskad takt och snarast sporrades av världskrigen. Redan i en artikel “Om Fuftterritoriet ” av overretsassessor Carl Emil Cold i UfR 1909 antog författaren, “ar den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=