6 den statsrättsliga positivismens anda, eller kom ‘realismen’ i sina olika schatteringar att inverka på forskningen på detta rättsområde. 2. Forskningsläget länge inte föremål för mera omfattande framställnin- Perioden 1911-1950 gar i den rättshistoriska forskningslitteraturen. De i tidigare delar använda framställningarna av respektive lands rättsvetenskap av Fredrik Stang (1911), Frantz Dahl (1936) och Jan-Eric Almquist (1946) förvandlas i denna del från ‘litteratur’ till ‘källor’, och dessa arbeten behandlar även i bästa fall endast en del av var perioden. Av Hannu Klamis olika framställningar av den finska rättsvetenskapens historia behandlar endast en mindre skrift “A History of Finnish Legal Science. An Outline” (1986) även det självständiga Finlands rättsvetenskap. Av de tidigare nämnda översikterna (del III, s. 7 f.) är däremot Ditlev Tamms och Urpo Kangas’ arbeten om dansk och finsk rättsvetenskap relevanta också för den här behandlade perioden. Av nyare arbeten kan nämnas Jörgen DalbergLarsens översikt “Dansk retsfilosofi. Udviklingslinjer og portrartter” (2006), i vilken Alf Ross intar en central plats. Verksamheten vid de olika juridiska fakulteterna har därtill uppmärksammats i olika festskrifter och liknande arbeten. Ditlev Tamms under medverkan av Inger Dtibeck og Ejvind Slotn^ed utgivna “Juraen på Kobenhavns Universitet” (2005) ingår i serien “Kobenhavns Universitet 1479-1979”. Vidare kan nämnas Knud Waabens “Jura på Frue Plads. Juridisk forskning og uddannelse ved Kobenhavns Universitet gennem 500 år” (2005). Stängs översikt över den juridiska fakulteten i Kristiania har fått en fortsättning i Leiv Amundsens “Det juridiske fakultet. Licrere og forskning ” i skriften “Universitetet i Oslo 1911-1961, I ”. Fakulteterna i Sverige har behandlats bl.a. i jubileumsskrifterna “Minnesskrift utgiven av Juridiska fakulteten i Stockholm vid dess femtioårsjubileum 1957” och “Uppsala Universin^ 500 Years. 1 1. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet” (1976) samt i Jörgen Weibulls till Lunds universitets 300-årsjubileumår 1968 utgivna “Lunds universitets historia. IV. 1896-1968” (s. 246-282). Även då det gäller specialundersökningar var 1900-talets förra hälft länge tämligen smmioderligt behandlad. Av de i del III (s. 7 f) nämnda monografierna går endast Peter Hoilunds doktorsavhandling fram till tiden efter andra världskriget. Flera viktiga arbeten har däremot publicerats under de senaste åren. Jens Evalds “Ragnar Knoph (1894-1938) En juridisk biografi” (2003) och “Frederik Vinding Kruse (1880-1964) En juridisk biografi” (2005) koncentrerar sig på den här behandlade perioden med utblickar både mot tidigare och senare tider. För norsk rättsvetenskaps vidkommande bör också framhållas Rune Slagstads senaste arbete “Rettens ironi” (2001), som är en samling av författarens tidiga-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=