1 4 1 tisk arter seg... et srykke historisk og politisk virkelighet samtidigt som han beklagade, att den sistnämnda var så gott som helt negligerad i Norge i motsats till i Sverige. Med ranke på utgivningstiden är tonen i Andena:s’ framställning påfallande lugn och nykter. Författaren konstaterade r.ex., att inställningen till en revolutionär situation alltid byggde på en politisk värdering. Det var därför “ingen tilstrekkelig begrunnelse for kampen mot Quislings regjering at den var griinnlovsstridig”, utan den politiska motiveringen var den verkliga: Quisling var ett redskap för ryska intressen och ville införa ett politiskt system, som majoriteten motsatte sig. Då försvararna av det bestående hänvisade “til den respekt for gjeldende rett og bestående institusjoner som en finner hos den jevne, lovlydige borger", medan den revolutionära sidan försökte “skape sig et skinn av legalitet” t.ex. genom att beskylla de styrande för brott mot författningen, var detta bara “god taktikk”, som ofta hade förekommit i ockupationstidens Norge. 1S2 Även talrika statsrättsliga monografier publicerades. Mikael H. Lies “Legitimation ved traktat” (1912; 128 s.; 8:o) hör till periodens magrare doktorsavhandlingar.'^' Castberg doktorerade med avhandlingen “Grunnlovens forbud mot å gi lover tilbakevirkende kraft” (1920; VII + 165 + [2] s.; 8:o).'^^ Han hänvisade i förordet till, att Aschehoug redan utförligt behandlat frågan i sin statsförfattningsrätt, men att Hoyesterett i flera senare avgöranden gått emot Aschehougs tolkning av grunnlovens § 97 och att rättspraxis' betydelse gjorde det “påkrevet at teorien optas til fornyet behandling”. I förordet kritiserades Aschehoug för sin kasuistik på ett sätt, som tyder på att Castberg redan hade bildat sin egen vetenskapliga profil. Det var “lösningen av de utallige konkrete spörsmål, som forst og fremst har interessert Aschehoug”, medan det som Castberg syftade till var “forst og fremst å bygge op en teo?-i. Jeg har sokt — med stötte i det rettsmateriale som vår rettspraksis og lovgivning avgir — å opstille en rekke, generelle ledesetninger.” Castberg ansåg sig inte heller kunna behandla frågan omgrunnlovens förbud mot retroaktiv lagstiftning utan “å opta til behandling sporsmålet om det rettslige forhold mellem stat og individ overhodet”. Arbetet bar betraktats som ett sent exempel på den konstruktiva metoden (se III 1.1.5.-6.). Statsförfattningsrättslig litteratur kunde inte publiceras under ockupationstiden. Fdter kriget utkom en liten monografi av Jobs. Anden;es, “Crunnlov og rettssikkerhet” (1945; 97 s.; 8:o); enligt förordet hade arbetet avbrutits, då författaren blev arresterad på hösten 1943. Lexten hade cirkulerat i avskrifter under 1 S2 Atidcihvs, s. 18 f. 1 S3 Åiidciuts. s. 38. 1 S4 Rcccii.sioii i rti\ nii.s, ISS Itcccii.sion i l llt l‘)22. 2SS-269 (Rrcclt) Morgcnsciernc). 421-436 (Brcdo Mors^cn.sticriic).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=