140 Första bandet i Castbergs framställning är indelat i tre delar, 1. “StatsfilosoPisk og historisk innledning” med kapitlen “Stat og rett” (s. 3-59) och “Historisk översikt” (s. 60-102), 2. “Land og folk” med kapitlen “Statsterritoriet” (s. 105135) och “Statsborgerne” (s. 136-162) samt 3. “Statsorganene” med en inledning (s. 165-167) och fem kapitel “Kongen og statsrådet” (s. 168-208), “Formene for kongens myndighetsutovelse” (s. 209-259), “Stortinget” (s. 260-343), “Formene for stortingets myndighetsutovelse” (s. 344-407) och “Hoiesterett og riksrett” (s. 408-430). Det andra bandet består av delarna 4.-6., “Fimksjonsfordelingen” med “Innledning” (s. 3-6) och kapitlen “Lov'givning” (s. 7-68), “Forvalrning” (s. 69-187) och “Rettspleie” (s. 188-230), “Grunnlovens vern om individers rett” med “Innledning” (s. 231 f.) och kapitlen “Förbudet mot å gi lover tilbakevirkende kraft” (s. 233-320), “Grunnlovens bestemmelser omekspropriasjon” (s. 321-382) och “Grunnlovens ovrige bestemmelser til vern omfrihet og likhet” (s. 383-417) samt “Konstitusjonelle garantier” med “Innledning” (s. 421-423) och kapitlen “Den konstitusjonelle kontroll” (s. 424-455) och “Det konstitusjonelle ansvar” (s. 456-483). Trots att redan Morgenstierne hade strävat till att begränsa sin framställning enbart till förfarrningsrätten (del III, s. 111), klandrade Castberg denne och den norska offentligrättsliga litteraturen i allmänhet för en författningsrätt som blandats med förvaltningsrätt. Morgenstierne hade i sin lärobok behandlat “f. eks. utpreget forvaltningsrettslige emner som statsborgernes og innvånernes rettslige stilling på narringslovgivningens område og statens ansvar for sine forvaltningsorganers rettsbrudd m. m.”, ämnen, som Castberg sade sig lämna utanför sin framställning (se även III 4.).''* Castbergs statsrätt har också ett allmännare intresse på grund av den metodologiska inledningen, som komatt helt förändras i den andra upplagan (III 1.1.5.). Johs. AndeniEs inledde förordet till sin “Statsforfatningen i Norge” (1945; 323 s.; 8:o) med att framhålla, art arbetet inte var avsett att tävla med de tidigare utförliga framställningarna av Aschehoug, Morgenstierne och Castberg; den sistnämndes framställning hade han själv i hög grad använt sig av. Arbetet byggde på en avbruten föreläsningsserie för nationalekonomerna hösten 1943, och författaren hoppades, att dessa skulle ha nytta av boken. För juristerna var däremot framställningen “altfor kortfattet til å tjene som kerebok, men den kan kanskje vicre til nvtte som en forste innforing og som en sammenfatning”; en onekligen anspråklös beteckning för ett arbete på över trehundra sidor. Dispositionen följer så gott som helt Castbergs framställning. Det kan nämnas, att Andentes drog upp gränsen mellan statsförfattningsrätten (‘Wc rettsregler som gjelder for statens liv”) och statsvetenskapen (“forfatningslivet slik som det fak1 5 I Ciiitberg I, s. 3^.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=