1 2 1 inledningen om obligationsrärtens huvudproblemvar i hög grad reteratmässig: “her har jeg sierlig hentet stoffet fra lAindstedt og Ross”. ^ 0strems kontratryckta kompendium “Av obligasjonsrettens spesielle del: arbeids- og verkskontrakrer, leie, lån, förvaring m. v.” (1930; 11] + XVIII + 409 s.), som enligt förordet byggde på höstterminen 1927 hållna föreläsningar, var avsett att täcka de delar av obligationsrärtens speciella del, som saknades i Auberts och Stängs framställningar. Hrik Solem gav efter Stängs död ut dennes föreläsningar, som tidigare endast funnits i ‘kontratrykk’, “Av kontraktsrettens specielle del. Gave, kjop, avbetalingskjop, bytre” (1942; Xll + 279; 8:o).^ Solem meddelade i förordet, att han själv skrivit de två sista avsnitten. Htnuddelen av Stängs rättsvetenskapliga arbeten behandlade obligationsrättsliga frågor, och han hade redan i sitt självvalda specimen för professuren efter Aubert behandlat ett skadeståndsrättsligt ämne (del III, s. 99). Hans följande stora arbete efter “Indledning til formueretten” var monografin “Skade voldt av flere” (Fra spredte retsfelter II; 1 91 8; X+ 347 s.; 8:o), i vars förord han återkom till sin gamla tanke att skriva en obligationsrärtens allmänna del. ' Detta hopp hade gått om intet, då skadesråndsrätten hade förorsakat många problem, och den utkomna monografin var ett förarbete till en samlad framställning av detta rättsområde. Stang förklarade framställningens omfång med att “monografien skaffer en frihet”, somsaknades i svstematiska framställnin2;ar och läroböcker och som han utnyttjat till att behandla många praktiska frågor. Följande år utkom den ännu digrare monografin “Frstatningsansvar” (XIII + 442 s.; 8:o; ny uforandr. utg. 1927), vars innehåll enligt Stang på många punkter snarare var “et forarbeide end en lösning”. Han sade sig känna “ikke nogen ublandet gkcde” för arbetet och han hade “ikke naadd synderlig kcnger end til at stille sporsmaalene i systematisk sammenhicng og derved gi dem en videre belysning”. Stang meddelade, att han liksom i sina avtalsrättsliga framställningar hade “forsokt at trxnge det subjektive tilbake og sivtte det objektive i steden”, och han frågade sig, om man inte borde gå ännu längre än tendensen i samtida skadeståndsrätt: “... frigjore sig belt fra skyldkravet og SiCtre kravet paa adickvans og ... kravet på retsstrid i steden”. Han hade därför behandlat “koren om retsstrid og ada.’kvans” utförligt och betonade den skarpa skillnaden mellan straff- och skadeståndsrätten. I straffrätten var skuldkravet centralt, men skadeståndsrätten 7?> Anihohii. (^hligasjonsrctt, torord. 74 Rccciisicin i It I l'-)4.t. s. 416 (hrik .it llällsiröni). 75 Positiv.i recensioner i L-'tlx 141 S B, s. 205-207 och S\'| 1 1418, s. 275-280 (båda Henrv Ussin^); recension a\- detta arbete och “hrstatningsansvar” i Jh 1’ 1420, s. .57-46 (F. W. Fikström). 76 Firstatningsansvar, s. 111. Positis’ recension i t tl^. 1420 B, s. 225-2.50 (Henr\- Pl.ssing).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=