1 20 Den norska särregleringen inom histighersrätten behandlades i Here arbeten. 0stremgav år 1933 ut “Odelsretten” ([IV] + 207 s. inkl. reg.; 8:o). Jon Skeies “Odelsretten og åseteretten” (1950; 317 + [5] s.; 8:o) byggde enligt förordet på föreläsningsserier, som författaren hållit flera gånger under åren 1918-1939; ämnet gjorde det naturligt att inleda framställningen med ett rättshistoriskt avsnitt (s. 7-42). " Hoyesterettsadvokat Martin Sterris "‘Bondens rett til jorda. Odelsog åsetesrettslige problemer”, som främst behandlade åsetesrätten, hade enligt förordet “ingen vitenskapelige pretensjoner”. Dessutom kan nämnas Gunnvald Fliflets “Odelsretten og grundloven § 97. En undersokelse av forholdet mellem odelsretten og grundlovens forbud mot loves tilbakevirkning” (1923; VII + 130 s.; 8:o). Hovesterettsadvokat Arne Vislies monocrraPi “Grensene for tirunneierens rådighet over vassdrag” (1944; 152 s. inkl. reg.; 8:o) behandlade främst reglerna i den nya loven omvassdragene 15.3.1940. Författaren nämnde i inledningen, att norsk rätt alltid hade byggt på den gamla regeln att vattendragen tillhörde fastighetsägaren och att den romerskrättsliga regeln omvattendragen somoffentlig egendom aldrig hade vunnit insteg i norsk rätt. ' Med tanke på tidens allmänna inställning till den romerska rätten är Vislies påstående, att den romerska vattendragsrätten hade haft “et sterkt sosialt preg”, något oväntat. ’ 4.4.4. Ohligatio}isrätten Trots att Stang aldrig skrev den utlovade framställningen av obligationsrättens allmänna del (ovan 4.4.2.) gav han år 1914 sitt tillstånd till en ny utgåva av sina år 1902 som ‘kontratryk’ utgivna föreläsningar (del III, s. 95). Som av rubriken “Forekesninger over den norske obligationsrets almindelige del. Ny, forkortet Litgave” till den nya upplagan (XXIII +413 s.) framgår, rörde det sig i själva verket om en torso, där alla i ‘Formueretten’ behandlade avsnitt utelämnats, även om innehållsförteckningen ännu upptog dessa avsnitt. Stang beklagade i förordet, att upplagan fått “prseget av et brudstykke”, men han försvarade utgivandet med att studenterna inte kunde vara utan lärobok i ett så viktigt ämne. Trots sina brister var Stängs kontratrvckta föreläsningar i bruk fram till andra världskriget, då de ersattes av ett nytt provisorium. Arnholm hade fått överta undervisningen i obligationsrätt 1940, och studenterna önskade ett referat av de föreläsningar han höll våren 1941, vilket han böjde sig för och gav ut den stencilerade framställningen “Almindelig obligasjonsrett, 1-2” (1941; XI Arnholmbeklagade sig över tidsbristen, som tvingat honomatt ry^ sig till Stängs och Henrv Ussings (se ovan 2.4.2.3.) arbeten. Han framhöll att i synnerhet 250 s.). 70 Recension i NRt l‘)S0, s. 6^4 t. (Valentin \oss). 71 Arne l 'islie. s. II. 72 Arne Vislie. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=