1 0 5 lingsmannens hensikt undertiden kan fä betydning, når handlingens rettssrrid skal avgjores”, trots att denna avsikt var ett rent subjektivt fenomen.Samtiden ansåg dock inte den nya tesen vara så originell som författaren påstod, och enligt Jens Evald Försökte Knoph avliva en sedan länge avliden dogm.' ' Boken innehåller också ett av Knophs sällsynta ställningstaganden till juridikens metodproblem (se nedan 111 1.1.3.). Även andra författare intresserade sig för temat: Per Augdahl gav samma år ut en liten skrift, “Ret og retsknenkelse. Betragtninger over den nordiske retsbruddskere ’ (72 s.; 8:o), i vilken han kraftigt angrep Stängs åsikter." Enligt Augdahl ledde rättsstridighetslärans utveckling “til oplosning av selve retsordnen ”, och “[d]en skiebnesvangre forveksling av det konkret nyttige med det retniicssige og det konkret skadelige med det retsstridige er ensbetydende med oplosning av alle fäste retsregler”.'^ Knophs mest kända arbete, vid sidan av “Översikt over Norges rett”, är den efter författarens död i december 1938 av hoyesterettsdommer Ferdinand Schjelderup utgivna monografin “Rettslige standarder sxrliggrunnlovens § 97” (1939; (II] + XIV + 296 s.; 8:o). Enligt ett par av Knoph efterlämnade meddelanden var boken en "essäsamling’, och han ansåg det trots vissa ofullständigheter i rexten vara “verdt å trykke den som den er”.'" Benämningen "essäsamling’ är såtillvida adekvat som verket består av tre huvudavsnitt: en "allmän del’ “Om rettslige standarder og om rasjonaliseringen av dem” (s. 1-44), "‘Grunnlovens § 97, Siurlig i formtieretten” (s. 45-191) och “Ikke-bruk av rett, Sicrlig omåndsrettigheter ” (s. 192-276); på slutet finns ett “Tillegg” av Schjelderup. Huvudtemat för den till rättskälleläran hörande undersökningen var alltså “rettslige standarder ”, som visserligen låg nära de i synnerhet i tysk rätt viktiga s.k. generalklatisulerna, men somenligt Knoph dock inte helt sammanföll med dessa. En standard gav en domare “er direktiv medpå veien, idet den henviser til en målestokk som skal brukes ved pådommelsen, og som den forutsetter dommeren kjenner og har hjelp av”. I synnerhet avtalslagen innehöll talrika standarder, t.ex. § 33.''^ Standarderna bildade en egen grupp av rättsföreskrifrer vid sidan av allmänna regler, programförklaringar och rena blankettstadganden, som lämnade avgörandet till domarens fria skön.'"’ Utgivaren Schjelderup framhöll i sitt förord, att domarens ställning till standarderna “er vesentlig anderledes enn ved anden lov12 Knoph, Hcnsiktcn, s. K). 1 3 hiuihl. s. 81 t. och 97. Rcccn.sioncr i L llc 1922 R. .s. 272-2”’6 ([X).sitiv; l Icnrv U.s.siiit;) ocli I flt 1923, .s. 396- .^22 (A. Köcnsiicr). t^ni hokcn.s nion.iti.indc i Norden, .sc ii\cn v. lAhcn, Idlt 1994, .s. 276 I. 14 Ångdihl, Rci, .s. 32-63. Sc även Evuld. .s. 176. Kriti.sk recension i Utl^ 1922 B, s. 2"^6 (Henry tJssing). 1 3 Åugdiild, Ret, s. 6.^. 1 Knoph, .St.uid.irder, korord, s. |V]. Recensioner i LdR 19,6) B, s. 181-187 (Henr\’ IJ.ssing), S\ | 1 1940, s, 327-332 (Hj.ilm.tr K.irlgren) ocli Hl 1940, s. ,^2—tl (tlöst.i I redenberg). 17 Knoph, .Standarder, s. ,6 18 Knoph, Standarder, s. 2. 19 Knoph, Stantlarder, s. 4 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=