1 04 Medan Aalls doktorsavhandling helt har hamnat i glömska, har Gunnar Astrup Hoels “Den möderne retsmetode ” (1925; 207 s.; 8:o) haft en större betydelse, och den väckte på sin tid en ovanligt stor uppmärksamhet och debatt för att vara en rättsvetenskaplig doktorsavhandling.'^ Astrup Hoel talade i bokens förord om den “omfattende reformatoriske virksomhet som er under urväkling i vor tids retsvidenskap”, och hans mål hade “alene vjeret at komme til en objektiv erkjendelse av de metodiske principer som bor viere bestemmende for behandlingen av alle teoretiske og praktiske retsproblemer”. Författaren behandlade verkligen alla centrala rättsteoretiska problem. Efter en “Indledning” (s. 920) analyserades i fem kapitel “I. Det logiske retsfundament” (s. 21-49), “II. Den objektive ret’’ inklusive rättskälleläran (s. 50-88), “III. Den subjektive ret’’ (s. 89-127), “IV. Den retsstridige handling” (s. 128-161) och “V. De juridiske specialbegreper”, dvs. “Aarsaksbegrepet”, “Besiddelsesbegrepet” och “Forsxtsbegrepet” (s. 162-189); framställningen avslutades med “Konklusioner” (s. 190-205). Författarens påstående om att hans undersökning hade resulterat “i en principiel tilslutning til den liberale og reformative retning i den möderne retsvidenskap” ger ännu ingen närmare upplysning om hans rättsteoretiska ståndpunkt, men det framgår redan av inledningen, att det v^ar realismen som var den moderna metoden, medan den konstruktiva riktningen var en ‘äldre’ felaktig teori (se närmare III 1.1.3.).'’ I förteckningen över förkortningar, dvs. den flitigast använda litteraturen, dominerar klassiska tyska och nordiska arbeten; Uppsalaskolan representeras endast av A. V. Lundstedts kritik av Thyréns “Straffrättens Grundåskådningar” (se 5.6.).“’ Av Knophs skrifter hör en betydande del till den allmänna rättsläran. Knoph inledde sitt juridiska författarskap med boken “Hensiktens betydning for grensen mellem rett og urett” (1921; 300 s.; 8;o), i vilken han försökte återuppliva debatten om den s.k. nordiska rättsstridighetsläran. Hans utgångspunkt var att rättsstridighetens begrepp enligt den förhärskande åsikten bestämdes helt objektivt, “og at således grensen mellem rett og urett utelukkende trekkes efter ytre og objektive merker”. Detta var en svaghet, eftersom alla handlingar även hade “en indre side”, och författaren hänvisade bl.a. till “den brede plass en mans ‘gode tro’ tillegges i nutidens rett, inte minst i den möderne rettshandelsl^ere”." Avhandlingens uppgift begränsades dock till en undersökning “om ikke hand8 Se flikiiltctsopponcntcrna Herman Scheeb och Fredrik Stängs utlåtanden, I tK 1927, s. 474 och 486. Recen.sioner i UfR 192S B, 146 t. (Poul Andcr.scn), Samtiden 1926, s. 124-132 (Hr. Ca.siberg) och HlR 192’', s. 474-486 (Hå. Scheel) och .s. 486-502 (Fr. Stang). 9 Astrup HoeL Horord. 10 Astrup Hoel, s. 206 t. 1 1 Knoph. Hen.sikten, s. 8 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=