RB 61

44 Vid jämförelsen av materialets olika delar med varandra är det en självklar utgångspunkt att lagarnas inbördes varierande ålder måste kunna utnyttjas för att bedöma vad somär äldre eller yngre. Men också materialets utseende inom en och samma lag måste kunna utnyttjas. Man måste således räkna med att lagarnas text kan vara sammansatt av flockar av varierande ålder, att denna varierande ålder borde avspegla sig i valet av beteckning för olika kategorier av egendom och följaktligen att den splittrade användningen av beteckningar i lagtexterna inte utan vidare kan tolkas som godtyckligt medeltida språkbruk, utan snarare somen möjlig, kanske trolig återspegling av en varierande relativ ålder hos de använda beteckningarna och därmed hos de textavsnitt de förekommer i. 5.1. Den ursprungliga redaktionens text Den första fråga sominställer sig är frågan huruvida och i vilken utsträckning den traderade texten av en given lag verkligen återger den ursprungliga redaktionens text. Låt oss först uppställa antagandet att inventariet ger en ögonblicksbild av det vid redaktionstillfället rådande lexikala bruket i lagtext i det område där lagen gällde. Här måste genast en reservation göras; den version i vilken en given lag traderats till oss är mestadels icke identisk med den ursprungliga redaktionen. Ju större tidsgap vi måste räkna med mellan redaktionstidpunkten och den tidpunkt till vilken äldsta kända handskrift kan dateras, desto större är naturligtvis risken för ändring av, tillägg till och förvanskning av den ursprungliga redaktionens text. Rimligtvis måste man väl ändå kunna räkna med att huvudmassan av texten i den bevarade versionen av en given lag är representativ för den ursprungliga redaktionen. Ett slags mått på detta förefaller vara att antalet varianter allmänt sett är lågt. Jag bortser då från att somliga partier av texten på historiska eller rättshistoriska grunder kan särdateras. 5.2. Den enskilda lagregelns ursprungliga redaktion En fråga för sig är i vilken utsträckning man kan våga anta att en given lagregel i en lagredaktion har fått sin formvid själva redaktionstillfället. Vid närmare eftertanke kan detta ju endast gälla i den mån texten utgör nyskriven eller åtminstone nyformulerad lag. Emellertid måste man räkna med att en avsevärd del av den totala textmassan kan utgöras av innehållsmässigt sett redan tidigare gällande lagregler. Det är inte alls självklart att dessa vid utarbetandet av en ny lagredaktion formulerades om. I själva verket talar mycket för att lagarnas redaktörer behöll så mycket sommöjligt av de hävdvunna formuleringarna. För-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=