RB 61

9 tiativ av konung Magnus Håkonsson (Lagaböter) och antogs på de norska lagtingen år 1274-76. Den utgjordeväsentligen en sammanjämkning av de dittills gällande lagtingslagarna (NGL 2 s. III). De isländska lagarna Tiondelagen (somsaknar egen hs) var en av Alltinget år 1096 antagen lag omskyldighet för alla islänningar att utgiva tionde. Lagen anses utgöra kärnan av det tiondereglemente somhar traderats tillsammans med kristenrätten i Grågås (KLNM18 sp. 287). Grdgds (med två delvis skiljaktiga versioner i två pergamentshandskrifter från 1200-talet, Könungsbök och Stadarhölsbök) anses väsentligen återgå på den s.k. Hafliöaskrå, en rättsuppteckning— och sannolikt även rättsbearbetning (Lårusson 1960 s. 72) - somgjordes vintern 1117-1118 på storbonden Hafliäi Mårssons gård efter lagsagomannen Berg|)ör Hrafnssons och andra rättskunniga mäns utsagor, och somår 1118 antogs av Alltinget. Vissa delar av Stadarhölsbök anses dock återge sådan isländsk rätt som gällde före Hafliöaskrå men icke medtogs i denna lag (Lårusson 1960 s. 72 f.; jfr ang. Ulfljots lag, kap. 11.1.3.). Den första isländska lagen antogs av Alltinget år 930. Denna — muntliga - lag finns inte bevarad. Det anses dock av historiker och rättshistoriker uppenbarligen stå helt utomdiskussion att kärnan i denna lag- författningen med allting, lagsagoman, godeämbeten och lagrätt som lagstiftande organ - finns bevarad i den nuvarande Grågås (jfr Lårusson 1960, s. 20 f., 27 ff., 59 f., 70 f.). Grågås gällde för hela Island med Lingvellir somgemensam tingsplats. Jdrnsida (också kallad Hdkonarbök och med hs troligen från 12711273) var en för Island utarbetad, av den norske konungen Magnus Håkonsson Lagaböter under åren 1271—1273 under isländskt motstånd införd lag i huvudsak innehållande norsk rätt. Den avlöstes snart nog av av Jönsbök. Jönsbök (med hs från första hälften av 1300-talet) var en av Magnus Lagaböter föranstaltad och av alltinget år 1281 antagen lagbok, som ersatte tidigare gällande lag. Denna lag hade i högre grad än Håkonarbök Grågås till källa (Lårusson 1960 s. 73). De svenska lagarna Dessa är Sundedslagens Vi-rätt (SundLVR), Äldre Västgötalagen (ÄVgL), Yngre Västgötalagen (YVgL), Östgötalagen (ÖgL), Smålandslagens Kristenrätt (SmLKr), Gutalagen (GL), Södermannalagen (SdL), Upplandslagen (UL), Västmannalagen (VmL), Dalalagen (DL), Hälsingelagen (HL), Magnus Erikssons landslag (MELL) och Kristoffers landslag (KrLL):

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=