117 Nu vidgår den andre [dvs. säljaren], att han har sålt; då skall han värja det för den som han sålde till. Ar det levande djur, då skall han styrka, att han har ägt det och fött det hemma hos sig, »och där har det diat mjölk ur sin moders spenar, och aldrig har jag avhänt mig det förr än till denne man». ÖgL KpB 6: 7 Omdet är kläder, skall han styrka, att han har låtit skära dem och han ägde dem nya och obrukade. Omdet är svärd, skall han styrka, att han har låtit blanka det och förse det med skida, och han ägde det nytt och obrukat. Omdet är hus, skall han styrka, att han har låtit hugga träd av stubbe och bygga huset. Omalla dessa ting skall han med ed styrka, att de höra hemma i hans gård {pessin all skal han mcCp epe hemul gt^ra), på samma sätt somdet somär hemmafött. ÖgL KpB 7: pr Associationer till urgammal fruktbarhetskult ligger här nära till hands. En mera fast och tät relation än den mellan alstraren/modern och det alstrade/avkomman kan knappast tänkas. Detta var också den nu nämnda typen av — bo-anknuten- egendomsomförefaller svara mot vad somi processuellt hänseende i FrostL 9: 30 kallas hu och som där tillsammans med löS ’avgröda, skörd’ ställs i motsats till lausir aurar. Samma typ av bo-anknuten mobil egendom räknas vidare upp vid utmätning delkategori för delkategori i UL f*gB 8: pr, nämligen gangaenz f^e ’boskap’, korn, hö och hus och ställs där i motsats till lösöre. Detta sagt omden bo-anknutna mobila egendomen. Den andra rättsliga kategorin av mobil egendom, den somalltså var icke boanknuten, kunde i princip säljas fritt, utan vittnen. Omen annan person med någon trovärdighet kunde hävda att den köpta saken var hans egendom, hade köparen visserligen möjligheten att göra sig urtjuva. Detta var att fria sig från misstanke om stöld av föremålet genom att med vittnen gå ed på att han faktiskt hade betalat en köpeskilling för det till en säljare. Däremot kunde han inte värja köpet. Föremålet återgick till sin rätte ägare, dvs. den klandrande, och köparen miste värdet av sin köpeskilling. Denna typ av köp kallades torgh köp i ÄVgL PB 19:3, YVgL E*B 57, UL KpB 4, 5, SdL KpB 4: pr, VmL KpB 2:1, 5, SkL 138, MELL KpB 4: pr, MEStL KpB 4: pr och KrLL KpB 5: pr. Jyllandslagen har verbet torgh kopa; ’göra torgköp’, JL 2:92. Varianten strcetis köp förekommer i ÖgL KöpB 8: pr, liksomstrcetis kaup i Bjarkörätten 111, Magnus Håkonssons Bylov KpB 8. Det framgår klart av benämningarna (fvn. torg, n.<fsl. torgu, turgii ’marknadsplats’ (jfr Turku, Äbo); fvn. straeti, ’gata i köpstad’, sk. strädde, d. str^ede, t. Strasse, eng. Street <senlat. strata (<via strata) ’stensatt väg) att den typ av egendomsomköptes och såldes enligt dessa regler var i princip nya, oanvända handelsvaror somsalufördes på gator och torg. ÄVgL formulerar regeln så här:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=