107 innehålla land i betydelsen ’jord, jordegendom’ och vara direkt jämförbara med namnen på -åker och -åkra, t.ex. Vetlanda {Hveteland 1233—47), Råglanda {Råglanna) på 10 ställen. Haveriand (j Haaffraland 1443), jfr Rågåker i St. Tuna, Dalarna (Ståhl 1981, sp. 198-201). Saerheim sammanfattar sin analys av betydelsen hos -land i ortnamn så att den rimligen är är ’friliggande mark (jord) lämpad för jordbruksändamål’, och att - i den mån annan mark, som hedmark eller mark bevuxen med småskog kan tänkas vara avsedd - ett ursprungligt utnyttjande för grässlätter och bete kan ligga i betydelsen och därnäst ett utnyttjande för åkerbruk (Sasrheim 1999, s. 292; jfr Wahlberg 2001, s. 25 f.). Sasrheim påpekar dessutom att även landnamn med förled sombetecknar viltväxandeväxter kan tänkas ha en bakgrund i lantbruk och utnyttjande av växtvärlden (Szerheim1999, s. 288 och2001, s. 56 f.). Även av ortnamnen framgår det således klart att den snäva betydelsen av land är belagd. 2.3. Sammanfattning Med utgångspunkt i rekonstruktionen av den ursprungliga nordiska termstrukturen har i III.1.5. en hypotes uppställts om en ursprunglig nordisk (termoch) begreppsstruktur. Enligt denna skulle land ursprungligen inte ha betecknat IMMOBIL EGENDOMi motsats till MOBIL EGENDOM, utan istället MARK FÖRODLING OCHBETE. Frågan har då ställts om en sådan, snävare betydelse kunde påvisas i fornspråket. I en genomgång av dels det ur lagspråket excerperade materialet, dels det i ordböckerna redovisade materialet kunde konstateras att en betydelse ’odlingsbar mark, åkermark’, ibland även ’odlings- och betesmark’ verkligen finns betygad. Vidare visade en närmare analys av uttrycket land ok lauss eyrir att land i detta uttryck kan tolkas som ett emfatiskt totalitetsuttryck, i vilket land åtminstone ursprungligen hade den ovannämnda, snävare betydelsen. En närmare, maktpolitisk analys av den äldsta användningen av land- i fråga om landnåm på Island har därutöver visat att land i detta sammanhang, åtminstone i det inledande skedet i realiteten betecknade mark eller territorium som togs i besittning genom politisk ockupation i lika hög grad som, eller högre grad än genomcivilrättsligt fång till egendom. Slutligen har konstaterats att den snäva betydelsen ’odlad eller odlingsbar jord, åker eller äng’ finns betygad även i ortnamnsmaterialet. Något positivt stöd för tanken att den ursprungliga betydelsen av landi lagspråket skulle ha varit immobil egendom, mark överhuvudtaget - utöver det ytterst tveksamma landnåm- har inte kunnat hittas. Hypotesen att land i den ursprungliga nordiska termstrukturen skulle ha betecknat MARK FÖR ODLINGOCH BETE har i och med detta kunnat verifieras.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=