90 1.2. Den medeltida morfo-semantiska strukturen Sombakgrund till den medeltida morfo-semantiska terminologiska strukturen skall först några ord sägas om motsvarande struktur hos det nutida svenska terminologiska systemet för den rättsliga kategorien EGENDOM I ALLMÄNHETmed dess underkategorier FASToch LÖS EGENDOM, eller som jag i detta sammanhang föredrar att kalla dem, IMMOBIL EGENDOMoch MOBIL EGENDOM. Vad man finner i nusvenskt rättsspråk är ett morfo-semantiskt koherent system i vilket termen egendom för den överordnade kategorien används för att bilda termer för båda subkategorierna. Detta sker helt enkelt genomtillägg av olika, specialiserande attribut - lös och fast. Termsystemet är legaldefinierat och därmed oföränderligt. Systemet tillåter endast en term för varje kategori och kan därför klassificeras som ett systemuppbyggt på endast tre ord, varav ett är grundterm och de andra två blott specialiserande led i var sin kombinationsterm, ett fullt genomfört grundtermssystem. Vad man finner i fornspråket är i stället ett system som i varierande grad kännetecknas av (1) morfo-semantisk inkoherens, dvs. den överordnade termen ingår inte sombeståndsdel i de underordnade termerna; (2) polyonymi, - realiserad eller potentiell - där varje kategori kan ha - och ofta har - fler än en beteckning; (3) dubbla subkategorier, där en subkategori kan ha - och ofta har - två skilda termsystem, det ena i explicit, det andra i implicit antites med en beteckning för den motsatta subkategorien; och (4) allitteration mellan termer i explicit binär antites. Ovanstående karakteristika har redan kunnat iakttagas vid den presentation och analys av ett beteckningsinventariumsomgjordes i 1.5.5.2. ovan. En enkel förklaring till punkten (2), polyonymi, är naturligtvis att inventariernas innehåll rimligen avspeglar den fortskridande termutbytesprocessen. Jag kommer nu att i tur och ordning presentera fyra olika skikt av den medeltida terminologiska strukturen, med början i det yngsta skiktet, och avslutning i det skikt somjag vill hävda är det äldsta. Yngst är då den svenska KrLL (från 1400-talet), näst yngst ÄVgL (med redaktion från början av 1200-talet), näst äldst den norska GulL (med redaktion från 1000- och 1100-talen) och äldst, slutligen, den isländska Grågås. Som nyss har nämnts ovan, uppvisar nämligen just Grågås allra klarast det otvivelaktigt äldsta terminologiska skiktet med termerna/e somöverordnad termför EGENDOMI ALLMÄNHET och land somtermför IMMOBIL EGENDOMi implicit antites.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=