34 Den danska rättsvetenskapens bredd och styrka var i hög grad beroende av de talrika rättsvetenskapligt intresserade och aktiva praktikerna. Av dessa var påfallande många framför allt rättshistoriker; man kan framhålla Ludvig Holberg (1847-1913) och VilhelmAdolf Secher (1851-1918) samt i synnerhet den även i detta arbete ofta citerade Frantz Dahl (1869-1937), somlänge var verksam inomcentraladministrationen och först år 1919 blev extraordinarie professor med rättsvetenskapens historia som huvudämne. Även Carl Ussing (1857—1934) och Herholdt Sylo’w (1849—1913) skrev rättshistoriska arbeten. Det kan också nämnas, att en av 1800-talets främsta historiker, Johannes Steenstrup (1844-1935) började sin bana som jurist och doktorerade i rättshistoria år 1882. Av rättsdogmatikerna var i synnerhet Niels Lassen (1848-1923), Ernst Moller (1860-1916) och Holger Federspiel (1868-1934) framstående. De ofta förändrade undervisningsområdena (ovan I 2.1.) förhindrade fortfarande en specialisering bland professorerna i Köpenhamn, och en del professorer blev mer eller mindre mot sin vilja tilldelade nya uppgifter.^ Trots detta var de danska professorernas produktion i allmänhet betydande, och i sin helhet är den danska litteraturen betydligt mera omfattande än den i de nordiska grannländerna. Av den äldsta generationens professorer publicerade dock Aagesen själv endast mindre sakrättsliga arbeten, medan hans omfattande föreläsningar i förmögenhetsrätt (1881) och i romersk privaträtt (1882) gavs ut först efter hans död. Nellemann var från och med 1870-talet på grund av sin politiska verksamhet förhindrad att skriva mera omfattande arbeten, men han gav ut nya upplagor av sina civilprocessrättsliga läroböcker från 1860-talet, skrev kortare processrättsliga och rättshistoriska arbeten samt den processrättsliga delen av den stora 0rsted-framställningen (1885) och deltog aktivt i lagstiftningsarbetet på processrättens område och i de nordiska juristmötena. Goos började sin med tiden mycket omfattande vetenskapliga publikationsverksamhet egentligen först på 1870-talet med en inledning till straffrätten (1875), som senare följdes av framställningar av straffrättens allmänna del (1878) och dess speciella del (1895-1896); han skrev också den straffrättsliga delen av »Nordisk Retsencyklopasdi» (ovan 1.1.). Den rättsteoretiskt intresserade Goos gav vidare ut en omfattande framställning av den allmänna rättsläran (1885-1894). Hans sista större arbete var de i 0rsted-framställningen ingående delarna om0rsted somrättsfilosof och straffrättslärd (1904-1906). Matzen, som började sin bana som rättshistoriker, fick sig tilldelad även sakrätten, statsrätten och folkrätten som undervisningsämnen, och han gav plikttroget ut läroböcker i såväl rättshistoria (1893-1897), sakrätt (1882) som folkrätt (1900) och en politiskt färgad framställning av statsförfattningsrätten (1881-1888) samt därtill mindre skrifter med främst politiskt innehåll. Matzens ^ Se Dahl, s. 239 (Torp och straffrätten).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=