165 avslutande moment i framställningen af de särskilda instituten». Det rättsjämförande draget följde enligt författaren av »den omständighet, att de civiliserade folkens straffsystem ej blott haft utgångspunkten gemensam, utan äfven tagit del i en för dem samfälld utveckling och på grund häraf för närvarande jemväl stämma öfverens med hvarandra i sjelfva hufvuddragen» (se även III 5.3.1.). De nordiska likheterna berodde enligt föreläsaren dock på att de »nordiska strafflagarne hafva närmast tillkommit under påverkan af tysk rätt, och från Tyskland mottager den nordiska lagstiftningen på detta liksom de flesta andra områden fortfarande sina ingifvelser».^^^ Almquist har betecknat arbetet somett försök på förhand dömt att misslyckas, då Winroth saknade kännedom omforna tiders straffrättspraxis i överrätterna, vilken var betydligt mildare än lagarna.^57 Johan Hjelmérus’ »Bidrag till Svenska Jordeganderättens historia» (LUÅ 1883-1884; 94 s.; 4:o) är åter ett exempel på periodens metod att idka komparativa studier utan mening och mål. Trots rubriken inleds framställningen av ett avsnitt om»Hufvuddragen af Jordeganderätten i Indien», och via Egypten, Palestina, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Island och England komförfattaren först på sidan 41 framtill Sverige. Johan Kreiiger gav ut en monografi »Försök att framställa den svenska kriminalprocessens utveckling från medlet af det femtonde till slutet af det sjuttonde århundradet» (1884—1885; [II]+201 s.; 8:o). Kretigers tidigare medeltidsundersökning »Studier rörande de agrariska förhållandenas utveckling till slutet af unionstiden» (1882; [I] + 106+1 s.; 8:o) hade ovanligt nog för ett arbete av denna typ beteckningen »Tryckt sommanuskript». Carl Björling började sin karriär med att disputera i rättshistoria med avhandlingen »Om bötesstraffet i den svenska medeltidsrätten» (1893; [IV] + 156 s.; 8:o); i inledningen behandlades även isländsk, norsk och dansk medeltidsrätt i korthet (s. 9-14). Björling kritiserade på många punkter Carl Johan Schlyters forskningsresultat. Av Bror Herman Dahlbergs sparsamma produktion kan nämnas författarens doktorsavhandling »Bidrag till svenska fattiglagstiftningens historia intill midten af adertonde århundradet» (1893; 102+36+11 s.; 8:o); bilagorna innehåller fattigvårdsförordningar från 1600-talet. Filosofie licentiaten L. M. Bååth doktorerade år 1905 med en rent rättshistorisk avhandling »Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige» (XIII + 229 s.; 8:o). Som av titelns »bidrag» framgår, bestod avhandlingen av separata uppsatser, »Konungadömet och kyrkan till år 1296» (s. 1—120), »Testamente in pios usus» (s. 121-200) och »Kriminella Klerker» (s. 201—220). 156 Winroth, Förord. Almquist, s. 61. Modéer, Några gestalter, s. 55. 157
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=