139 delen först år 1935 (VI +186 s; 8:o). ÄvenJohan Hjelmérus’ i Lund framlagda avhandling »Omlaga skifte» (1889; [I] +147 s.; 8:o) är tämligen anspråkslös. Pehr von Seth doktorerade år 1896 i Lund med avhandlingen »Studier öfver lagen om dikning och annan afledning af vatten af den 20 juni 1879 med särskild hänsyn till bestämmelserna i dess fjerde kapitel, I och ILA» ([IV] + 184+IXs.; 8:o). Även i detta arbete dominerar den tyska doktrinen med Dahls norska vattenrätt och Borups danska »Landboret» som enda nordiska representanter i förteckningen över litteraturförkortningar. En avhandling med anknytning till både sakrätten, jord- och vattenrätten och statsförfattningsrätten är Albert Ernbergs i Lund år 1903 försvarade avhandling »Omexpropriation somrättsligt begrepp» ([II] +175 s.; 8:o). Enligt författaren var arbetet »blott ett försök att klargöra institutets begreppsliga innebörd», medan han dock särskilt behandlade »frågorna om subjekt och objekt vid expropriation».^^ Jord- och vattenrätten väckte föga intresse i Uppsala. Dahlberg gav dock år 1897 ut en liten monografi »Om strandeganderätten enligt svensk rätt, I» (86 s.; 8;o). Hjalmar Hammarskjölds monografi »Omgrufregal och grufegendomi allmänhet enligt svensk rätt» (1891; 145+1 s.; 8:o) är tydligen författarens specimen för professuren i speciell privaträtt i Uppsala. En betydande del av arbetet (s. 4-48) upptas av den i svenska monografier så gott somobligatoriska historiken. Advokaten, jur. dr Adolf Äströms hela produktion »Omsvensk jordäganderätt» (1897; 218 s.; 8:o), »Omsvensk vattenrätt» (1899; IV+154+[2] s.; 8:o) och »Uber das Wasserrecht in Nord- und Mittel-Europa. Eine systematische Darstellung vom Gesichtspunkte des schwedischen Grundeigentumsrechts» (1905; VI+310 s.; 8:o) ligger på gränsen mellan sakrätt, jord- och vattenrätt samt rättshistoria; dessutom är den tyskspråkiga framställningen till stor del jämförande. Äströms föga beaktade arbeten är ovanliga i samtida svensk rättsvetenskap, då författaren i motsättning till den konstruktiva riktningens vetenskapsbegrepp också beaktade både politiska och nationalekonomiska aspekter, varför det kan vara skäl att närmare redogöra för hans åsikter. Äganderätten, i synnerhet till fast egendom, var det huvudsakliga föremålet för författarens intresse.Åström inledde sin framställning i »Om svensk jordäganderätt» med att problematisera den vanliga definitionen av äganderätten som »den i sig obegränsade rättigheten att förfoga öfver en sak»; enligt författaren hade riktigheten av »denna äganderättens absoluta formulering ... på senare tider starkt dragits i tvifvelsmål». Åströmsträvade till en allmän defiErnberg, Företal. Även i avhandlingen om svensk vattenrätt sade sig författaren koncentrera sig på undersökningens objekt »endast i hvad mån samma rätt kan gifva ledning för bedömande af frågorna om äganderätt och nyttjanderätt till vatten»; se Åström, Vattenrätt, s. IV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=