KonH n gs bal k. e n gentemot härad och målsägande. Den som de fälla, han är fälld under konungens räfst, till att mista hand, hals, liv eller gods och penningar till konungen och häradet, allt efter som brotten äro. 17 ISS 1!S!I XXXII. Om våldgästning. All våldgästning skall man åtala, på helgdagen närmast efter det att orätten gjordes, inför sockenmän och grannar, så ock på första landsting eller tinget i det härad, där han bor, eller ock under sex veckor närmast efter det att gärningen gjordes inför konungen själv eller den som har hans dom.”*^ Ätalar han ej såsom sagt är, då är var mans käromål för våldgästning dött och ogillt.''*'* Den som åtalas må i trygghet komma till svaromål inför de tolv och tillbaka från dem, och han må hava en frist av fjorton dagar. Vill han icke komma till svaromål, då blir han fälld för sina brott, och straffet må gå över honom allt efter som han har förbrutit sig. Om den som åtalas misstänker eller rädes för att någon av de tolv har orätt mannamån mot honom, vare sig på grund av släktskap, svågerskap, vänskap, fiendskap, avund eller ovilja, och kan klart styrka och ådagalägga det mot en, två eller tre, då skall man utesluta dem, men icke flera, och insätta andra i deras ställe för denna gång och icke längre. 1!)4 XXXIII. Där det bryts mot konungens dom, där skall konungens nämnd pröva det och utdöma böter till konungen och målsäganden och häradet. Omnågon ej håller konungens dom, skall konungens nämnd fara hem till honom och utmäta hos honom konungens böter för dombrott och åt var och en hans böter, som äro utdömda hos honom, enligt vad som förut är sagt. Kan ej hela konungens nämnd komma, då skall åtminstone två av nämnden komma dit, där han bor, och hava andra goda män med sig från det härad, där han bor, så att nämnden alltid är fulltalig eller åtminstone sju. Och konungens nämnd skall, för sitt arbete och sin kost, hava tredjedelen av alla böter för brott mot konungens dom. i!(r>
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=