LIV 4. Rätten att giva bort egendom. I det medeltida samhället bröto sig meningarna skarpt om i vilken omfattning det borde vara tillåtet att, med varm hand eller genom testamente, skänka bort egendom. Mot varandra stodo å ena sidan särskilt kyrkans och klostrens strävanden att förvärva egendom, å den andra släkternas intresse, att egendomen skulle stanna kvar hos dem, och det världsliga samhällets önskan, att icke allt för mycket skulle läggas under kyrkligt välde. ÖgL och VgL II tillåta, då fråga är om gåva till kyrka eller kloster (ÖgL) eller för givarens själ (VgL II), att en hel huvudlott skänkes bort, om givaren är frisk, och en halv, om han är sjuk (ÖgL »om han ligger på dödsbädden»).’*’ VgL II visar därvid ett senare skede än ÖgL; av dess stadgande framgår nämligen, att med hel huvudlott menades »så stor lott, som en man tillkommer», och lagen tar alltså hänsyn till att efter ändringen i arvsreglerna genom Birger jarls arvslag ordet huvudlott kunde bli föremål för olika tolkningar.” Beträffande annan gåva har ÖgL inga regler, men däremot VgL II två stadganden. Enligt det ena kunde en man eller en kvinna ge bort tredjedelen av sin köpejord och av jord, som ägaren förvärvat i herretjänst, men ingenting av sin fäderne eller mödernejord utan samtycke av sin arvinge. Av sitt lösöre fick den, som var sjuk, ge bort hälften, den, som var frisk, allt. Det andra stadgandet nöjer sig med att säga, att en man äger giva bort köpejord eller jord, som förvärvats i herretjänst.’" UL stadgar i sina regler om själagåva och testamente ’’ att den enskilde ÖgLts regel i Kk 24 pr, VgL II:s stadgande i Kk 60. Bakgrunden till de båda lagbuden är den i SD 1, s. 60 avtryckta påvliga skrivelsen. Med huvudlott menas i VgL II (och III) och i ÖgL sä mycket som en arvinge skulle erhålla, om antalet arvingar ökades med ett. En frisk man fick alltså enligt de båda lagarna giva bort hälften av sin egendom, om han hade en son, och tredjedelen, om han hade två söner; om han var sjuk, fick han giva bort en tredjedel resp. en femtedel. 1 dansk rätt uppträder ordet i skiftande betydelser, se Stig luul, Fxllig og hovedlod (1940) passim. ** På grund av den närmare bestämning man givit uttrycket hel huvudlott är det klart att enligt VgL II den, som hade en son och en dotter, fick giva bort två femtedelar av sin egendom, om han var frisk, och en fjärdedel, om han var sjuk. Om alla arvingarna voro kvinnor fick enligt VgL II (Kk 60) bortgivas sä mycket, som gåvotagaren skulle erhålla, om han vore kvinnlig arvinge. 12 VgL II J 46 resp. R 30. Med VgL II J 46 jfr VgL III: 52, 108. 12 UL:s huvudregler i Kk 14 pr och J 2:4. Jfr även Kk 14: 4 och 5. Märk de för kyrkan fördelaktiga reglerna i Kk 14 om preskription av talan mot att gåva givits utan laga rätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=