Bil. 1. JÄMFÖRELSE PÅ FYRA PUNKTER MELLAN ÖSTGÖTALAGEN, YNGRE YÄSTGÖTALAGEN OCH UPPLANDSLAGEN 1. Giftomannaordningen. Enligt ÖgL och VgL II stod varje kvinna under giftoman. Enligt ÖgL skulle kvinnans närmaste manlige fullårige frände på fädernet vara giftoman; endast såtillvida brytes denna giftomannaordning, att kvinnans son var hennes giftoman, om hennes far icke var i livetd VgL II, sådan den kompletterats genom ett tillägg, har yngre regler; den avviker nämligen såtillvida från ÖgL, att en son icke kunde vara giftoman för sin mor, och att, om kvinnan icke hade fädernefränder inom femte led, närmaste mödernefrände trädde in.‘ UL har andra stadganden. Kvinnans närmaste släkting skulle vara giftoman, vare sig släktingen var fäderne- eller mödernefrände eller man eller kvinna; dock att fädernefrände gick före jämnskyld mödernefrände och man före jämnskyld kvinna samt att ungmö icke kunde gifta bort ungmö.Änka rådde enligt UL själv för sitt gifte.^ 2. Arv till närmaste släktingar. I fråga om den ordning, i vilken en död mans närmaste släktingar kallas till arv, ha ÖgL och VgL II såtillvida gemensamma regler, att arvet i första hand skulle tagas av den dödes barn samt vidare av hans föråldrar, om han ej hade barn, av hans syskon, om han ej hade vare sig barn eller föräldrar i livet, och av hans barnbarn först om han även saknade syskon. För den händelse arvet skulle gå till andra av de nu upp- ' Öj;L G 4 och 4. - För VgL:s bestämmelser se VgL II G 2 och Add. 8. UL Ä 1. ^ Regeln .itt änka själv rådde över sitt gifte finnes i UL A 2 pr. l\v
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=