XXXV Israel Birgersson har varit ledamot av den kommission, som har tillsatts för att sammanarbeta landskapslagarna, torde han —då Upplandslagen direkt eller förmedlad av Västmannalagen i så stor omfattning har upptagits i landslagen —ha spelat en betydande roll i kommissionens arbete. Det är icke känt, vem som var lagman i Västmanlands och Dalarnas lagsaga under 1340-talet och början av 13 50-talet. Den 13 juni 13 52 utfärdade emellertid riddaren Nils Abjörnsson (Sparre af Tofta; bror till Ulf Abjörnsson) ett fastebrev i egenskap av lagman i Västmanlands och Dalarnas lagsaga."^ Det är möjligt att han vid denna tid redan några år innehaft lagmansämbetet. Även omså icke varit förhållandet, kan konungen ha utsett honom till medlem av kommissionen; han var medlem av rådet, hade varit drots och var en av landets främste män. Lagman i Östergötlands lagsaga vid tiden för landslagens utarbetande var Magnus Knutsson (Lejonörn av Aspenäs); han var lagman 1347—1363. Det är påfallande, att Västergötlands rättsordning spelade en så liten roll vid tillkomsten av landslagen. Algotssönernas ätt hade sedan länge haft en stark ställning inomVästergötlands lagsaga och dess rättsliv. Algot Bengtssons far hade varit lagman. Hans farbror biskop Brynulf hade tagit en nydanande del i det kyrkliga lagstiftningsarbetet inom Skara stift. År 1281 utfärdade han och —karaktäristiskt nog för förhållandet mellan kyrkan och det världsliga samhället —stadfäste bestämmelser, som Magnus ladulås beslutat och som blevo en av källorna till den yngre Västgötalagens kyrkobalk."’ Man känner icke, om Algot Bengtsson har sökt hävda sin lagsagas rättsordning under överläggningarna i rådet. I så fall har han emellertid icke lyckats. Kommissionens lagförslag blev givetvis föremål för överläggning mellan konungen och hans råd, och därvid kan man ha gjort ändringar i förslaget. Det är detta fastebrev, som utgör det första beviset på landslagens tillämpning (ovan s. XXXI). Uppgiften i SRP nr 688, att Magnus Knutsson varit lagman 1366, beror på cn feldatering (J. E. Almquist, Lagsagor och domsagor, rättelser och tillägg). Om biskop Brynulf se Svenska landskapslagar 5, s. 223 f. Där finns också hans stadga 1281 i översättning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=