Magnus Erikssons landslag § 2. Tvista två byar om råmärken, då har ingendera rätt att tränga sig in på den andra, ej på dess tomtrår och ej på dess farvägsrår,' ’^' utan de söke efter andra råmärken. § 3. Tvista med varandra byggd by och ödesby, har byggd by^ '' rå och rör omkring sig och gärdesgård, då får den vitsord. Finnas ej rör och rå, då skall den läggas till den by, som den förut hörde till. 112 iri2 § 4. Tvista två byggda byar med varandra om ägogränser, då skola de utsätta dag och hålla ägaresyn.Äro de ense, är det väl. Äro de ej ense, då skola de fara till tinget, kärande och svarande, och utse tolv män till syn. De skola utse halva nämnden var, och man skall hålla häradssyn, sedan vad har bjudits.^ ’’ Dessa tolv skola pröva, vilken av dem som har rätt. Sedan de hava synat, skola de på häradstinget vittna, vad som är sant i denna sak. Om någon av dem icke vill låta sig nöja därmed, hava de rätt att vädja under nästa landsting mot häradssynen.^’^ Bonde vädje med tre marker och häradssyn med tolv marker. Nu har landssyn skett; vara giltigt, som den gör, och ingen får vädja däremot. Det skall vara giltigt, somsju av synemännen göra eller flera, de tolv skola hålla synen före nästa landsting efter att de hava blivit utsedda. § 5. Alla rågångssyner mellan byar skola hållas mellan Valborgsmässan och Allhelgonadag.^'’*" Alla som hålles senare äro ogiltiga. § 6. Mötas två byar i åkrar eller ängar, och vilja de sedan skilja sig åt med gärdesgård, är den ena satt till högre örestal och den andra till lägre, då skall den gärda mera, som är satt till högre örestal, och den mindre, som är satt till lägre örestal, och var och en efter sina ägor. På samma sätt är det, om äng möter äng.' ’" Nu möter betesmark den andra byns åkrar eller ängar; då skall den som äger åkrar eller ängar underhålla gärdesgårdarna, och den skall vara fri från ansvar, somäger betesmark. Möter skog en annan bys åkrar eller ängar, vare samma lag. Mötas två betesmarker, som höra till olika byar, då får klöv gå samman med klöv,'"" om ock den ena byn är mindre än den andra; ingendera får taga in kreatur för den andra, omicke den ena byn vill gärda kring sin mark. Nu mötas två byar; den ena har beteslöt och den andra icke; då skall den som själv ingen äger leja för sina kreatur så som de bliva ense. Nu sätter by upp gärdesgård in på annan bys mark, eller en bonde på annan bondes mark, och en syn som de båda utse styrker detta; då skall han riva ned gärdesgården och böta tre marker. då skall det 156 Och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=