RB 6

Mag, nils Erikssons landslag 56 oiler dottern påslår sig ha fått löfte om mera än fadern (eller giftomanneni vill lämna iit. I fl. 14 däremot för det fall, alt fadern kräver tillhaka något. öO. Rubriken till fl. 14 svarar icke mot flockens innehåll. Texten handlar om det fall. att en man har utfäst, givit och faktiskt överlåtit hemföljd till en annan och därefter klandrar under föregivande av att sådan hemföljd ej har givits. Huhriken måste vara felaktig. — KrL har hättre: »Om hemföljd klandras för den som har fått den.» 61. »Tillika stå uti eden», fsv. ater i cl>c stdndo, d.v.s. de skola avlägga vittnesmål och därefter tillhöra tolvmannaeden. Enligt ÖgL skola de två vittnena tillhöra ätten — de ha därför varit med på fästningastämman och bröllopet •—. men ile skola icke tillhöra edgärden, som skall hestå av tolv oskylda. 62. Fl. lä är hämtatl från ÖgL G 18. 68. »Tröja, kjol. kappa och huvudduk», fsv. /xit är stäniza, kiurtil, mantol ok hiitoiilHiuker llikaså KrLi. Ragvald: »mantellum. lunicam cum peplis. residuum» (ordet stäni:a synes sålunda icke vara översatt). UL A 10 pr jjät a loärä stänizä, kiiirtil ok iioirkläfn [oA] huwufxliiker: så även VmL A 10 pr och liknande .SdmL G 6. Jfr (igL G 15: »Hon må vara klädd i två helklänningar {i tu isn^uxs kläf)e; andra hs: Vthlänsk klädhe) och hava kappa över skuldrorna, hava ett huvudkläde om livet och ett annat om huvudet.» Ordet stäuiza förekommer endast i landskapslagarna och landslagen. Då det hittills icke är känt från någon annan litteratur (exempelvis icke från diplomi och då dess etymologi är okänd, är dess egentliga innebörd oklar. Den första källan är l'L. och det har därifrån övertagits i .SdmL och VmL och senare i MEL och KrL. Som Schlyter framhåller (i ordlistan till .SdmLi synes sammanhanget och jämförelsen med ÖgL visa. att stäniza icke kan betyda något annat än »lunicam v. indumentum superioris partis corporis», d.v.s. livstycke, tröja. 64. »Ingen har rätt att gifta sig till barns fädernearv, förr än det har blivit frånskiftat», fsv. haui ängin vald giftas i barna fäl>rine för än päd är vndan skipt. Innebörden i denna starkt sammandragna bestämmelse torde vara: ingen äger gifta sig med änka, förriin hennes barns fäderne är frånskiftat. Ragvald Ingemundsson har en klar text: ». . . contrahere cum vidua, priusquam hona filiorum sunt extraeta et ab aliis bonis divisa». 1784 års lag använder i motsvarande sammanhang ordet »avvittra»: .\nkling eller iinka får ej gifta om sig. förriin barn eller andra arvingar iiro avvittrade (G 12: 1). MEL brukar i fl. 16 och 17 ordet undanskipta skifta undan, frånskifta. Därmed menas detsamma som 1784 års lag avser med att »avviltra». Ordet »undanskifta» tog man i 1800-talets lagstiftning upp i betydelsen »befria viss äktenskaplig egendom från viss gäld». Undanskiftande i denna mening kunde blott iiga rum, då makarnas ho var i konkurs och den ena maken sökte boskillnad. Genom 1020 års giftermålshalk rensades undanskiftande ut ur lagstiftningen. — I KrL tilliiggs hiir: »utan att han gör sig skyldig att böta tre marker», och 17 jfr ÖgL G 15, UL 10 (VmL 101 och .SdmL G 6. 65. I KrL tilläggs här: »vid straff av de höter. som förut ha sagts». Däremot saknas i KrL den följande satsen: »och kvinna må aldrig gifta sig till barns mödernearv». Med fl. 16 .Så som fiirul är sagt», d.v.s. enligt fl. 16 »sin säng. den bästa, med allt som därtill hör: bolster, lakan, huvudkudde och åkläde». 66.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=